(Ryfors 1, 2012)
(Ryfors 2, 2012)
(Ryfors 3, 2012)
(Ryfors 4, 2012)
(Ryfors 5, 2012)
Visar ytterligare 5 bilder från ett vintrigt Ryfors, den 27 januari. Växlade mellan två Pentaxkameror, K7 och K20D, och brännvidder mellan 18mm och 250mm. Inga filter och vitbalansen på sol, som vanligt. Några av bilderna är multiexponeringar.
Det var riktigt ordentligt kalt!
(Vinter vid Ryfors, 2012)
Det är svårt att hålla sig ifrån Ryfors och vattenfallen, särskilt under kalla vinterdagar när isen bygger upp sig i fantastiska formationer. Denna bild är från i fredags. Kameran var Pentax K20D och brännvidden 48mm. Bländare 11 och 1/25 sekund. Inga filter eller multiexponering. Ljuset var kallt med mycket blått, något som gav spännande färgkontrast till de jordbruna tonerna på vissa ställen i vattnet och i isen.
(Tretåiga måsar, 1995)
(Strömstare i flykt, 2000)
(Grågäss, 2005)
(Smålom, 1996)
(Ryttlande sånglärka, 1989)
Visar några fler nyinskannade fågelbilder. De tretåiga måsarna är från Látrabjarg på västra Island, fotograferade med Nikon FA och 400mm. Strömstaren är från Grövelsjön i Dalarna, med Nikon F5 och 800mm. Grågässen är från Ålsjön utanför Söderhamn i Hälsingland, med Nikon F5 och 400mm. Smålommen är från Knuthöjdsmossen i Västmanland, med Nikon FA och 500mm. Sånglärkan i sin sångflykt är från Öland och är en dubbelexponering, där båda exponeringarna är gjorda med Nikon F3 och 300mm. Inga filter eller multiexponeringar i övrigt. De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna.
(Inishmore, 1995)
(Storamölla, 1989)
(Norrviken, 1988)
(Breiðavik, 1995)
(Gullfoss, 1995)
Svartvita bilder ligger mig varmt om hjärtat. Visar här fem landskapsbilder som jag i efterhand konverterat till svartvitt i Photoshop. Bilderna är nyinskannade diabilder som jag tycker blev mer intressanta i just svartvitt. Bilden från Inishmore, en av öarna i Aran Islands på västra Irland, är fotograferad med Nikon F3 och 20mm. Avtonat gråfilter över himlen. Bilden från Skånes tredje högsta vattenfall utanför Ängelholm är fotograferat med Nikon F3 och 16mm fisheye. Bilden från Norrviken utanför Båstad i Skåne är fotograferat med Nikon F3 och 20mm. Avtonat gråfilter över himlen. Bilden från Breiðavik på västra Island är fotograferat med Nikon F3 och 28mm. Avtonat gråfilter över himlen. Bilden från Gullfoss på Island är fotograferat med Nikon F3 och 28mm. Avtonat gråfilter även här. Ingen av bilderna är multiexponeringar, och bortsett från konverteringen till svartvitt så är de inskannade filerna i övrigt nästan identiska med de inskannade analoga bilderna.
(Trädkrypare, 1998)
(Tjäder, 2005)
(Stormfågel, 1997)
(Storlom, 1994)
(Korpar, 1989)
Visar fem olika fågelbilder. Trädkryparen är från Össjö i Skåne, från samma ställe som bilden på talltitan som jag visat innan. Kameran var Nikon FA och brännvidden 400mm. Tjädertuppen är från mitt tjädergömsle i Trönöskogarna utanför Söderhamn i Hälsingland, fotograferat med Nikon F5 och 400mm. Stormfågeln är från Skummeslövsstrand i Halland och visar en strandad stormfågel efter en mycket kraftig storm. Under dessa dagar fick jag inte enbart se många döda eller döende stormfåglar; utan även mängder av klykstjärtade stormsvalor, tärnmåsar, tretåiga måsar, bredstjärtade labbar mm. Här sitter stormfågeln i solnedgången, med Nikon F3 och 28mm. Avtonat gråfilter över himlen. Den ropande storlommen är från Brängen utanför Mullsjö, med Nikon F4 och 1200mm. Korparna är från vårt örngömsle under vintern 1988-89, med Nikon F3 och 400mm. Inga övriga filter eller multiexponeringar. De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna.
(Strömstare, 2000)
(Bergfinkar, 1997)
(Infruset näckrosblad, 2000)
(Vinterskog, 1999)
(Isfigurer, 1997)
Visar fem analoga vinterbilder. Strömstaren är från Grövelsjön i Dalarna, med Nikon F5 och 800mm. Bergfinkarna är från Välinge i Skåne, med Nikon F5 och 400mm. Näckrosbladet är från Pennebosjön i Halland, med Nikon F3 och 28mm. Vinterskogen är från Bærumsmarka i Norge, med Nikon F3 och 28mm. Isfigurerna är från Josefinelust på Kullaberg i Skåne, med Nikon F3 och 105mm. Ficklampa har jag använt som ljuskälla i näckrosbilden. Avtonat gråfilter till vinterskogen. Annars inga filter eller multiexponeringar. De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna.
Under alla de år jag fotograferat så har jag varit lika aktiv under hela året. Därför kan jag idag se i mitt arkiv att de olika årstiderna, och alla de 12 månaderna, är ungefär lika representerade i antal bilder. En särskild förtjusning har jag för de blå färgerna under vintern. Och jag arbetar med alla motiv, med särskild fokus på olika isdetaljer. En rekommendation till alla läsare; glöm inte att fotografera nu under vintern!
(Stig-Anders, 2012)
En bild som jag tycker förmedlar hans personlighet. Ännu en bild från 18 januari. Råskog i Småland.
(Kliande hare, 1990)
(Hare i kvällsljus, 1990)
(Haremöte, 1999)
(Hare i skymningsljus, 1989)
(Nattvätt, 1998)
(Haren och månen, 1989)
Visar sex nyinskannade bilder på skogshare. Samtliga är från Hallands Väderö i Skåne. Jag har använt kamerorna Nikon F3, F4 och F5. Brännvidderna var 300mm, 400mm och 500mm. Samtliga bilderna är fotograferade utan filter och inga är multiexponeringar. De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna. Filmerna som jag använde var Kodachrome 25, Fujichrome Velvia 50 och Ektachrome 100 VS.
(Svärmande svalor, 1999)
(Fiskande fisktärna, 2000)
(Älg, 1999)
(Krisse och kvällssolen, 1999)
(Krisse i skymningsljus, 1999)
Visar fem bilder fotograferade i kvällsljus. De svärmande svalorna är från Hallands Väderö i Skåne. Kameran var Nikon F5 och brännvidden 400mm. Fisktärnan är från Sandön i Skåne, med Nikon F5 och 800mm. Älgen är från Ollarsliden vid Storsätern i norra Dalarna, med Nikon F5 och 400mm. Skogshararna är från Hallands Väderö i Skåne, med Nikon F5 och 400mm. Inga filter eller multiexponeringar. De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna. Samtliga bilder är med filmen Ektachrome 100 VS.
(Trutar, 1999)
(Stormfågel, 1995)
(Talltita, 1998)
(Knölsvan, 1993)
(Skärfläcka, 1998)
När jag fotograferar fåglar så arbetar jag ofta med bilder där man ser fåglarna i sin miljö. Här ser ni 5 nyinskannade sådana bilder. Trutarna i flykt är från Hallands Väderö i Skåne, fotograferade med Nikon F5 och 400mm. Den lyftande stormfågeln är från Dýrhólaey på södra Island och fotograferad med Nikon F3 och 28mm. Avtonat gråfilter över himlen. Talltitan är från skogarna utanför Össjö i Skåne, fotograferad med Nikon F3 och 85mm. Knölsvanen är från Rössjön i Skåne, fotograferad med Nikon F3 och 28mm. Avtonat gråfilter (med brunstick) över himlen. Skärfläckan i skymningsljuset är från Skanör i Skåne, fotograferad med Nikon FA och 800mm.
De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna.
(Geta Gröndal, 1996)
(Norrviken, 1987)
(Helsingborg, 1985)
(Josefinelust, 1997)
(Hallands Väderö, 1999)
Visar fem analoga kustbilder. Bilden från Geta Gröndal på norra Åland är fotograferad i gryningen med Nikon F3 och 28mm. Avtonat gråfilter över himlen. Bilden från Norrviken i närheten av Båstad i Skåne är fotograferad med Nikon F3 och 105mm. Avtonat gråfilter över himlen. Bilden från stranden vid Helsingborg är fotograferad med Nikon F3 och 105mm. Inga filter, utan kvällsljus som blänker i fuktiga stenar. Bilden från Josefinelust på Kullaberg i Skåne är fotograferad med Nikon F3 och 28mm. Avtonat gråfilter över himlen. Bilden från Hallands Väderö i Skåne är med Nikon F3 och 28mm. Även här avtonat gråfilter över himlen. Samtliga bilder på minsta bländaröppning, antingen 22 eller 32. Slutartider mellan 1/4 sekund och 3 minuter. De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna.
(Möte i solnedgången, 1999)
En nyinskannad bild på skogsharen Krisse, fotograferad på Hallands Väderö i Skåne. Kameran var Nikon F5 och brännvidden 400mm. Låg kameravinkel med stativet i spagat, i kombination med stor bländaröppning på 2.8, gav spännande ljus- och färgkombinationen kring haren. Inga filter eller multiexponering. Filmen var Ektachrome 100 VS. Den inskannade filen är nästan identisk med den analoga diabilden.
(Mullsjö fiskdammar, 1994)
(Kronoskogen, 1992)
(Sædalen, 1993)
(Mullsjö fiskdammar, 1995)
(Njupån, 1997)
Jag har alltid älskat att göra de lite mer mystiska och trolska skogsbilderna. Ibland mer eller mindre abstrakta. Bilderna ovan är med olika kameror; Nikon F3, F4 och F5. Olika brännvidder mellan 28mm och 300mm. Några bilder är i kombination med olika filter. De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna.
(Smålom, 1996)
(Älg, 1987)
(Ekorre, 1987)
(Ungtrut, 1999)
(Skymning, 1995)
Visar fem olika analoga och nyinskannade naturbilder. Smålommen är från Knuthöjdsmossen i Västmanland, med Nikon FA och 400mm. Den lipande älgen är från Halleberg i Västergötland, med Nikon F3 och 300mm. Ekorren är från Fredriksdal i Helsingborg i Skåne, med Nikon F3 och 300mm. Ungtruten är från Hallands Väderö i Skåne, med Nikon F3 och 28mm med avtonat gråfilter. Skymningsbilden är från Ross Lake i Connemara på västra Irland, med Nikon F3 och 20mm med avtonat gråfilter. De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna.
(Styrka, 1996)
”Stormar gör så att träden söker djupare rötter.”
(Dolly Parton)
(Bilden ingår i projektet ”Inte bara sten” och gjordes på Hovs hallar i Skåne. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 28mm. Softfiler för att framhäva djupet i berget. Den inskannade filen är nästan identisk med den analoga bilden.)
(Fjädergräs, 1994)
(Skogsnäva, 1994)
(Majviva, 1994)
(Salepsrot, 1995)
(Skogsstjärna, 1990)
Visar fram 5 olika analoga bilder på växter. Under nästan alla de år jag fotograferat natur har växterna varit bland favoritmotiven. Tror det var runt 1980 eller 1981 som växtfotograferandet startade mer intensivt; och bland mina första växter som jag fotograferade var vitsippa, svalört och tussilago. Fjädergäset är fotograferat vid Nolgården-Näs i Västergötland, med Nikon F3 och 16mm fisheye. Skogsnävorna är från Ryfors i Västergötland, med Nikon F4 och 300mm. Majvivan är från Skogatorpskärret i Västergötland, med Nikon F4 och 180mm med softfilter. Salepsroten är från norra Öland, med Nikon F3 och 210mm och är en dubbelexponering med skärpa i två olika plan. Skogsstjärnan från Hallands Väderö i Skåne, med Nikon F3 och 300mm. De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga bilderna.
(Vinternatt, 2012)
Det räcker nu! Jag har nu skrivit ett antal inlägg där jag ber om att få vara ifred. Trots det fortsätter förlöjligandet, häcklandet, mobbandet. Inte enbart mot mig, utan även Malin får ett antal idiotkommentarer. Sedan är det även de som tydligen har någon form för sjuk humor som beställer olika prenumerationer på olika porrsidor på nätet med min gmail-adress. Tack för det!
Jag plockade bort lodjursbilden från 1 januari för att häcklandet och ifrågasättandet blev för stort. Jag får visa bilden och serien med bilder vid ett annat tillfälle. Jag kommer inte visa en enda lodjursbild offentligt innan jag anser mig vara klar med projektet. Och jag kommer givetvis heller inte svara på några frågor om lodjursprojektet.
För att avsluta med ett förtydligande: Sluta nu!
(Bilden är från Mullsjöskogarna nu i natt. Klockan var 03.30. Det var en underbar natt och när månen tittade fram bakom molnen runt tretiden blev det magiskt! Att sitta på en och samma plats under tio timmar är balsam för själen. Kameran var Pentax K20D och brännvidden 50mm. Bländare 2.8 och 1/2 sekund på 6400 ISO.)
(Skymning, 1995)
(Trollbäcken, 1998)
(Vattenfall, 1989)
(Havtorn, 1996)
(Under fallet, 1989)
Visar 5 olika analoga landskapsbilder. Skymningen är från Josefinelust på Kullaberg i Skåne, med Nikon F3 och 28mm. Avtonat gråfilter över himlen. Trollbäcken är från Djurholmen i Skåne, med Nikon F3 och 28mm. Dessutom sepiafilter och ett repigt glasfilter för att få fram slöjor. Vattenfallet är från Storamölla i Skåne, med Nikon F3 och 16mm fisheye. Bilden är konverterad till svartvitt i Photoshop. Havtornen är från Åland, med Nikon F3 och 28mm. Dessutom användes ett diffusionsfilter för softningens skull. Bilden på isen inunder ett vattenfall är från Pennebosjön i Halland, med Nikon F3 och 20mm. Med undantag från bilden som är konverterad till svartvitt så är de inskannade filerna nästan identiska med de analoga bilderna.
Två bilder på skogsharen Krisse från Hallands Väderö i Skåne, i juli 1999. Båda är bland mina mest kända bilder och jag har visat dem vid ett flertal tillfällen. För ni som minns mina föreläsningar med diaprojektor då kommer ni säkert ihåg båda bilderna. Skogsharen Krisse följde jag under hela sommaren 1999, och det var först under juli som kontakten blev riktigt bra. Jag kunde sitta med kamera bara någon meter från henne, även när hon sov. Här ser ni en bild när hon nosar efter något ätbart och sedan en bild när hon nyser. Bilderna är gjorda med Nikon F5 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/15 sekund. Filmen var Ektachrome 100 VS, och bilderna är gjorda kort efter solnedgången. Inga filter eller multiexponeringar. De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga bilderna.
(Skogshare, 1998)
Det finns de som vill att jag ska göra en pudel. Det finns de som vill att jag ska lägga alla korten på bordet. Det finns de som vill att jag ska försvinna. Det finns de som vill att jag ska sluta blogga. Det finns de som vill att jag ska sluta fotografera. Jag undrar lite försiktigt för mig själv varför så många vill så mycket, och varför så många känner ett behöv av att vilja lämna förlöjligande kommentarer i min blogg, för att sedan bli allt mer irriterade och ännu mer förlöjligande när jag väljer att inte publicera dessa. Samma personer som också försöker övertyga allt och alla om att jag själv skriver positiva kommentarer i min egen blogg.
Hur gör man en pudel? Hur lägger man alla korten på bordet? Hur bemöter jag dessa personer som väljer fortsätta att kritisera och ifrågasätta även de bilder som jag publicerar efterhand i min blogg. Varje gång jag publicerar en ny bild, så finns det ännu fler kort som jag behöver lägga på bordet. Varje gång jag skriver ett inlägg så irriteras personer över att jag fortsätter som om inget skett… Vad jag skriver vänds upp och ner på, allt jag skriver ifrågasätts – är jag öppen och ärlig så gör jag mig till martyr. Att jag dessutom är så hänsynslös att jag väljer att fortsätta publicera naturbilder; bilder som inte är manipulerade. För att visa att jag kan fotografera! För det kan jag ju inte…
Och hittar man inget ”bevis” för att jag fortsätter med att klippa och klistra, så måste bilden antingen vara från djurpark eller så är djuret uppstoppat. Att fortsätta att förlöjliga eller idiotförklara mig, är mer intressant och underhållande än att möta mig på ett seriöst sätt. Vilka bilder som är sanningar är fullständigt ointressant för vissa, det enda som är intressant är mina förfalskningar. Och därför är man heller inte intresserad av vad som är sanning, om sanningen inte är som man redan bestämt – att det är ännu en bild som är falsk, oavsett vad nu jag skulle säga.
Det finns personer som är övertygade om att samtliga av mina lodjursbilder är falska, att jag inte alls sett ett enda lodjur här i Mullsjöskogarna. Några av dessa letar nu med ljus och lykta i Mullsjöskogarna för att leta reda på vart jag är och fotograferar numera. Att jag medvetet väljer att skriva så lite som möjligt om vad jag för tillfället fotograferar, att jag inte skriver något alls om i vilket utsträckning jag fotograferar och vad jag arbetar med. Eller för den del inte alls berättar om hur mycket tid jag lägger ner i mitt fotograferande – den tystnad jag håller irriterar vissa personer. För tänk om… Tänk om jag kommer att publicera helt otroliga bilder så småningom, bilder som inte alls är manipulerade, och där ledande experter kan intyga äktheten – och att jag inte ljög så förbannat mycket om allt som vissa vill få det till.
Jag ska göra en pudel eller lägga alla korten på bordet. Kommer alla dessa andra också göra det samma, när man börjar förstå framöver hur verkligheten egentligen varit? Och hur kommer dessa personer rättfärdiggöra sina kommentarer om mig i olika sammahang?
Jag vill egentligen enbart få vara ifred. Till er som letar efter något att ifrågasätta eller förlöjliga; kan ni inte sluta läsa min blogg? Låt min blogg få vara ifred, besök den inte alls. Det finns hur många andra fina naturfotobloggar som helst, bloggar med äkta naturbilder att titta på istället. Bloggar som innehåller enbart bilder helt och hållet utan manipuleringar; utan uppstoppade djur eller att det inte finns bilder från djurparker där naturfotografen ljuger. Det finns andra naturfotobloggar som säkerligen innehåller mer bilder, mer spännande bilder, mer sanna berättelser, mindre självömkan. Bloggar gjorda av naturfotografer som mår bättre än vad jag gjort de senaste fyra månaderna. Så kan ni i lugn och ro få se bra naturbilder, bilder där ni inte behöver irritera er eller bli misstänksamma…
Sluta läsa min blogg, sluta ifrågasätta mina bilder – flera av er har ju redan i upprepade kommentarer velat förklara för mig att jag är en usel fotograf och att jag måste vara världens sämsta naturfotograf. Det måste ju finnas andra naturfotografers bloggar ni då istället kan lägga all fokus på. Som är mer intressanta för er, och där ni inte har underlag för att bli lika irriterade… För er skull.
Till alla er andra som verkligen uppskattar min blogg och även mina bilder; ett stort tack till er alla! Ert stöd är värt hur mycket som helst för mig, även om det finns de som tror ni inte existerar. Jag skriver ju alla era fina kommentarer själv…
Eller?
(Bilden på skogsharen är från Hallands Väderö i Skåne, i maj 1998. Kameran var Nikon F5 och brännvidden 500mm. Bländare 4 och 1/1500 sekund. Filmen var Fujichrome Velvia på 50 ISO. Inga filter eller multiexponering. Den digitala filen är nästan identisk med den inskannade analoga bilden.)
(Bergfinkar, 1990)
(Isblåsor, 2000)
(Sparvuggla, 2005)
(Blåsippor, 1987)
(Krutbrännare, 1990)
Jag har skannat in rätt många analoga bilder under senaste månaden. Visar nu en serie på fem olika analoga bilder i blått ljus. Bergfinkarna är från vintern 1990 när hundratusentals övernattade i skogen precis norr om Västersjön i Skåne. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 20mm. Isblåsorna är från Rössjön i Skåne, med Nikon F3 och 28mm med polarisationsfilter. Sparvugglan är från Kilbo i Hälsingland med Nikon F5 och 400mm. Blåsipporna är från Djupadal i Skåne, med Nikon F3 och 20mm med avtonat gråfilter. Paret med krutbrännare är från östra Öland med Nikon F3 och 105mm. Förutom bilden på blåsippor och isblåsor är det inte använt några filter. Inga bilder är multiexponeringar. Bilderna är inte ändrade i Photoshop, de inskannade filerna är nästan identiska med de analoga bilderna.
(Skärfläcka, 2000)
(Tofsvipa, 1985)
(Spillkråka, 2005)
(Entita, 1997)
(Kanadagås, 2005)
Jag har ju skannat in rätt många analoga bilder under senaste månaden. Visar denna serie på fem helt olika analoga fågelbilder. Skärfläckan och den speglande kvällssolen är från Hasslarps dammar i Skåne med Nikon F5 och 800mm. Tofsvipan är från Storetveit utanför Bergen hemma i Norge med Nikon F3 och 300mm. Spillkråkan är från Vadtjärn söder om Söderhamn i Hälsingland med Nikon F5 och 400mm. Entitan är från Össjö i Skåne med Nikon F3 och 270mm. Speglingen av en kanadagås är från Ålsjön utanför Söderhamn i Hälsingland med Nikon F5 och 400mm. Inga bilder med filter och inga multiexponeringar. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.
(Skogshare, 1990)
Jag är inte naturfotograf för att jag vill bevisa något för andra. Jag är inte naturfotograf för att jag vill vara bättre än andra. Och jag har inget intresse av att konkurrera med andra naturfotografer. Jag är naturfotograf för min egen skull, men givetvis också för naturens skull. Jag har aldrig ansett mig vara något mer än andra! Men jag är den första att se att jag ofta blivit missuppfattad, eller att många fortfarande missuppfattar mig. För mig finns inget intresse av att vara bättre än andra naturfotografer, men jag är entusiast och har alltid velat dela med mig av mina erfarenheter – vilket flera uppfattat som om jag ställer mig över andra.
I mitt naturfotograferande finns enbart jag och de motiven jag fotograferar. Så har det alltid varit och så kommer det alltid vara. Även om jag föll för frestelsen i mitt manipulerande av några av mina lodjursbilder; och även om jag manipulerade in en mårdhund och två grävlingar. Med det fruktansvärda till följd, att många då tror eller stundtals känner sig övertygade om att jag varit en fuskare och lögnare i alla år. Det är synd att så har skett, även om jag också har mig själv att skylla.
Och under de senaste tre månaderna har jag många gånger känt att jag måste bevisa och bevisa… Att jag inte är en sådan människa, att det finns en substans i mitt kunnande och i mina bilder, som vilar på en stabil och ärlig grund. Ingen bra situation, för i detta mående så hamnar jag ännu längre ifrån den jag egentligen är. Om varför jag fotograferar natur, om varför det är så viktigt för mig att få möten med vilda djur – om varför bildskapandet är så viktigt för mig. Inte för någon annan, inte för någon annan överhuvudtaget! Utan enbart för mig! Vill jag bevisa något, då hamnar jag i samma läge – ett läge jag inte tänker hamna i flera gånger.
För varför har jag egentligen varit naturfotograf så länge? Vad är det som gjort att jag valt att viga hela mitt liv till att vistas i naturen och bland de vilda djuren? Oavsett vad andra människor säger, så är det ju fakta att jag fotograferat natur med systemkamera i mer än trettio år. Och hur man än skulle tänka om mina avsikter med mitt naturfotograferande, så har jag de flesta gånger suttit helt själv där ute i naturen. Frusit, svettats, känt mig tom eller känt mig uppfylld, funderat och filosoferat, agerat med impulsivitet eller med noggrann planering. Haft nära möten med en lång rad olika vilda djur, men även också haft många erfarenheter där djuren inte alls velat visa sig eller också valt att hålla ett stort avstånd. Jag vet ju att alla de gånger jag inte fått se något, så handlar det inte om något personligt mot mig som individ. Naturen dömer inte, naturen motarbetar mig inte. Naturen ÄR. Kort och gott. Därför kan man också alltid lita på naturen!
Enda sättet att överleva i naturen, är att lära sig förstå naturen. Djuren får respekt för mig, enbart om jag visar respekt för djuren. Jag överlever ute i vinterkylan enbart om jag har tillräckligt varma kläder. Jag hittar i naturen enbart om jag hela tiden vet var jag är. Jag går vilse enbart om jag tappar omdömet. Och det är inte naturens fel, utan enbart mitt fel.
De senaste tre månaderna har varit de värsta i mitt liv. I mitt manipulerande har jag blivit ifrågasatt och från flera håll så är mitt förtroende borta. Detta kan jag inte bemöta på annat sätt än att be om förlåt, vilket jag givetvis gjort. Innan jag skrev mitt första inlägg när jag startade upp bloggen igen, så hade jag givetvis kontaktat flera av mina vänner och bett om ursäkt. Jag har också pratat mycket med min familj och mina närmaste. Från mina bästa vänner och från min familj har jag blivit förlåten. Det räcker för mig. Resten handlar om att jag måste börja komma till den insikt att jag även kan förlåta mig själv.
Där är jag inte riktigt än. Men i denna process är det viktigt att jag hittar tillbaka till den jag egentligen är, och har varit. Naturfotografen, oftast ensam ute i naturen. Ensam med mig själv, avstressad och utan påverkan från det mänskliga samhället. Att jag i min ensamhet, där vid tallen inne i skogen eller på stenen ute vid kusten, kan stå ut med mig själv. Att stå ut med mina egna tankar och känslor. Och att sedan förstå och acceptera dessa.
Jag har medvetet valt att ta det lugnt med inlägg här i bloggen på sistone. Egentligen har jag också tagit en paus, särskilt från det att ständigt känna att jag vill uppdatera allt och alla. Den tiden jag inte är här i bloggen så sitter jag och skriver på en bok, eller jag är ute i naturen och fotograferar. Eller så sitter jag och skannar in äldre analoga bilder; det är ju viktigt att jag också på något sätt ska kunna summera vad jag hittills gjort genom åren.
Men jag har inte min blogg för att ständigt bevisa eller uppdatera. Jag har min blogg för att berätta, för att kommunicera, för att dela med mig – men inte minst också för att kunna summera vad jag gjort och gör för min egen skull. Ibland illustrerat med bilder som många gillar, ibland med bilder som kanske inga andra gillar. Men det är jag och mina bilder, och inget annat.
Jag har under alla år varit en sann djurvän, jag skulle aldrig någonsin ens komma på tanken att behandla ett djur illa. Till och med flugor som kommer in i lägenheten försöker jag fånga in med en tidning och ett glas för att därefter släppa ut dem. Jag skulle inte kunna skada något i naturen. Jag knäcker inte av några grenar från ett träd, jag river inte bort gräs när jag fotograferar blommor. Jag behandlar naturen med respekt, fullständigt in på djupet – och denna person tänker jag fortsätta med att vara! Och jag tänker fortsätta med att vara naturfotograf, författare, bildkonstnär, fotolärare och föreläsare. Om ingen vill ha med mig att göra, så tänker jag fortsätta med att vara det åtminstone för min egen skull.
Men jag måste inte redovisa! Jag måste inte bevisa för andra än mig själv. Och jag tänker fortsätta vistas i lodjursmarkerna här i Mullsjöskogarna för att fotografera det jag vill. För att möta den natur eller de djur som jag önskar. Blir det flera bilder på lodjur så blir det flera bilder på lodjur, men jag kommer i första hand visa fram bilderna för familjen och de närmaste vännerna. Men jag kommer givetvis inte publicera här i bloggen. Inga flera lodjursbilder innan jag känner att jag är klar med lodjursprojektet. Om det sedan tar ett år eller tio år. Det är ju så lätt att andra börjar tro att jag gör detta enbart för att bevisa hur duktig jag är, eller att jag vill knäcka mina konkurrenter. Därför tänker jag inte ens bjuda på dessa funderingar framöver.
Jag kan arbeta helt i det tysta. Fotografera på platser där det är svårt att hitta mig. Och jag vill ju heller inte publicera några bilder på exempelvis lodjur, där andra kan lista ut var jag varit. I allt det som skett har jag blivit alltmer skygg, men för min egen skull så vinner jag mer för mig själv med att inte känna behovet att berätta allt för allt och alla. Jag väljer att vara för mig själv.
Om många sedan väljer fortsätta med att häckla mig, för att det numera blivit både legitimt och populärt – och för att man får mer uppmärksamhet med att kritisera eller ifrågasätta mig och mina bilder, så får det stå för dessa. Jag kommer vara fullständigt upptagen med att göra mitt. Om i såfall helt i det tysta.
Återkommer med jämna mellanrum framöver i bloggen med flera personliga reflektioner och tankar.
(Bilden på skogsharen gjorde jag i maj 1990 på Hallands Väderö i Skåne. Kameran var Nikon F4 och brännvidden 300mm. Bländare 22 och 1/125 sekund. Kodachrome 25. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.)
(Tjäder, 2005)
Nu är det inte länge tills tjädern börjar spela igen… Har hittat ett mycket fint ställe som jag tänker återkomma till när det är dags. Regn och dimmoln låg över Mullsjöskogarna idag, det kändes nästan som om våren redan hade kommit.
Denna bild är från 2005 och mitt tjäderspel uppe i Hälsingland. Bilden är analog och nyinskannad. Kameran var Nikon F5 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/15 sekund. Inga filter eller multiexponering. Filmen var Ektachrome 100 VS, och bilden är konverterad till svartvitt i Photoshop. Inga andra ändringar i efterhand.
