(Skomakartorpet, 2004)
Det finns platser som är oerhört speciella, utan att jag direkt kan säga varför. Platser som haft och har stor betydelse för mig som person och bildskapare. Vissa av dessa platser har även påverkat mig i så stor grad att jag förändrat mitt skapande, att jag fått ett annat perspektiv till livet och till mig själv. I denna serie i bloggen tänker jag presentera dessa platser för er. Kanske kan jag ge er tips på intressanta fotoplatser, kanske kan jag tipsa er om ställen där ni själv också kommer upptäcka något speciellt. Kanske kan även ni känna av att platserna är speciella. I vilket fall så kommer jag framöver presentera några av de platser som är mest speciella för mig som människa och som bildskapare. Jag fortsätter nu i Hälsingland, inte långt från Söderhamn. Platsen är Kilbo intill Svedja i Mo socken.
Där hittade jag och Malin det gamla soldattorpet Wesths under hösten 2004. Där hade en skomakare bott och verkat fram till 1960-talet. Hans änka levde kvar i torpet en bra bit in på 1970-talet. Vi vet inte så mycket mer om platsen, annat än att vi under fem år följde ödetorpet och det sorgliga förfallet. Från början fanns det både dörr och fönster. Sedan försvann dörren. Sedan rensades torpet på allehanda föremål av värden. Sedan rasade taket in efter en snörik vinter. Nu har vi inte varit där sedan 2009, om torpet fortfarande finns kvar vet vi inte. Förfallet gick ju alldeles för snabbt under de fem åren vi följde ödetorpet.
Vi hade ett antal ödetorp som vi följde under dessa år som exemplvis även Östbo och Mosstorpet. Men Kilbo blev på något sätt favoritplatsen; det utvecklades ett personligt förhållande till platsen. Vi kände oss på något sätt hemma när vi kom hit. Dessutom satt ofta sparvugglan och flöjtade i träden precis vid torpet, och i ett av bergen i närheten ropade berguven.
Det blev många bilder från Kilbo, och ofta blev det svartvita bilder. Kanske för att det svartvita kändes som det mest rätta, jag vet inte. Nästa gång vi åker till Hälsingland måste vi titta till skomakartorpet i Kilbo igen…
februari 20th, 2012
Posted by
Terje |
Personliga platser |
3 comments
(Sidensvans, 2011)
”Variera dig när du fotograferar. Inget är givet, inget är mer riktigt än något annat.”
(Bilden på sidensvansen är från Mullsjö, 1 november 2011. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/800 sekund. 400 ISO)
februari 20th, 2012
Posted by
Terje |
Bildskaparens manifest |
2 comments
(Höstbäck, 2010)
”En dynamisk bild som inte släpper taget har ofta det vanliga och triviala till vänster, det ovanliga och originella till höger, och det mystiska och abstrakta i mitten.”
(Bilden är från Dorstorp norr om Mullsjö, 16 oktober 2010. Kameran var Samsung Pro 815 och brännvidden 28mm. Bländare 8 och 1/10 sekund. 50 ISO)
februari 20th, 2012
Posted by
Terje |
Bildskaparens manifest |
5 comments
(Höst, 2011)
”I varje konstart är målet enkelhet, men att uppnå enkelhet är något av det svåraste som finns.”
(Bilden är från Jönköping i Småland, 25 november 2011. Kameran var Pentax K20D och brännvidden 120mm. Bländare 8 och 1/30 sekund. 400 ISO)
februari 20th, 2012
Posted by
Terje |
Bildskaparens manifest |
no comments
(Softfilter, 1996)
(Repigt glasfilter + sepiafilter, 1989)
(Kraftigt snöfall, 2002)
(Vaselin + avtonat gråfilter, 1997)
(Lång slutartid, 1999)
Det finns många sätt att softa eller diffusera bilderna. Bilder som några definierar som ”suddiga”, men där skärpan egentligen är alldeles exakt. Att softa eller diffusera är för mig sätt att skapa ett skimmer i bilderna, som kan skapa känslan av rörelse eller att något vibbrerar. Ibland använder jag softfilter eller diffuseringsfilter, ibland använder jag ett repigt glasfilter som ger slöjor i bilden eller så multiexponerar jag i olika former. Kraftigt snöfall eller tät dimma är underbara ljusförhållanden för just denna form för bilder, eller så väljer längre slutartider där motiven rör sig. Ofta väljer även jag att röra mig för att skapa spännande abstraktioner.
Översta bilden med softfilter är från vulkanen Eldfell på Heimaey på Island. Nikon F3 och 270mm. Vassen i sepiaton är från Ängelholm i Skåne. Nikon F3 och 28mm. Det kraftiga snöfallet är från Grövelsjön i Dalarna, med Nikon F5 och 400mm. Bilden med vaselin är från Glumslövs backar i Skåne, med Nikon F3 och 28mm. Skymningsbilden på lång slutartid (runt 2-3 minuter) är från Byrums raukar på Öland. Det är Blå Jungfrun man ser i bilden. Nikon F3 och 270mm.
De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna.
februari 19th, 2012
Posted by
Terje |
Bildtankar |
3 comments
(Kajor, 2012)
”Jag ska kunna se allt i en scen för att kunna välja ut allt jag tycker är intressant.”
(Bilden är från Mullsjö, 17 februari 2012. Kameran var Pentax K20D och brännvidden 250mm. Bländare 6.3 och 1/40 sekund. 100 ISO)
februari 18th, 2012
Posted by
Terje |
Bildskaparens manifest |
2 comments
(Frost, 2012)
”Det är lika viktigt att veta vad jag ska ha med i bilden, som det är att veta vad jag ska undvara.”
(Bilden är från fönstret på ett ödetorp utanför Mullsjö, 8 februari 2012. Kameran var Pentax K20D och brännvidden 100mm. Bländare 5.6 och 1/100 sekund. Rödfilter. 100 ISO)
februari 18th, 2012
Posted by
Terje |
Bildskaparens manifest |
4 comments
(Fågel 1, 1994)
(Fågel 2, 1995)
(Fågel 3, 1987)
(Fågel 4, 1993)
(Fågel 5, 1988)
Jag vet att många av mina läsare här i bloggen är riktigt bra på fåglar. Därför tänkte jag erbjuda en liten quiz. Fem analoga bilder på fem olika fågelarter. Vilka är fågelarterna?
Fågel 1 är från Hornborgasjön i Västergötland, fågel 2 från Cliffs of Moher på Irland, fågel 3 från Rönnen inte långt från Jonstorp i Skåne, fågel 4 från Mullsjö och fågel 5 från Kronoskogen utanför Ängelholm i Skåne.
februari 17th, 2012
Posted by
Terje |
Bildtankar |
5 comments
(Höstvide, 1995)
(Lav och klippor, 1999)
(Strandglim, 1997)
(Näckrosblad, 1994)
(Skymningsljus, 2001)
Under alla mina år som naturfotograf så kan jag snabbt säga att kombinationen 28mm/avtonat gråfilter/bländare 22 är min mest använda. Visar fem analoga landskapsbilder med just denna kombination. Olika slutartider dock, fast oftast då lite längre – vilket gjorde stativet oundvikligt. Höstvidet är från Landmannalaugar på Island, lav och klippor är från Hallands Väderö i Skåne, strandglimmen är från Hovs hallar i Skåne, näckrosbladet från Trollsjön utanför Mullsjö och skymningen också från Hovs hallar i Skåne.
De inskannade filerna är nästan identiska med de analoga diabilderna.
februari 17th, 2012
Posted by
Terje |
Bildtankar |
5 comments
(Skog 1, 2011)
(Skog 2, 2011)
(Skog 3, 2011)
(Skog 4, 2011)
(Skog 5, 2011)
Det finns något oemotståndligt med kombinationen skog och svartvitt. Och då gärna bilder som är dova och mörka, bilder med hemligheter och gärna också en mer oförklarlig sammanhållning. Ni får gärna ursäkta mig.
februari 16th, 2012
Posted by
Terje |
Bildtankar |
4 comments
