Varför är bildytan alltid för liten?
(Tornseglare 1, 2012)
(Tornseglare 2, 2012)
(Tornseglare 3, 2012)
Igår arbetade jag aktivt med tornseglare. Igen… En fågel som är oerhört fascinerande i sin flykt, men samtidigt jobbig då det alltid ska gå så hiskligt snabbt hela tiden. Att jag dessutom hade vissa konkreta bilder som jag ville lyckas göra, gjorde det ju inte enklare. Det blev ett antal bilder där tornseglarna hade väldigt svårt att hålla sig i sin helhet inom bildytan. Det fanns även bilder med en fantastiskt fin himmel, där tornseglarna var helt abstrakta för att inte säga nonfigurativa genom sin totala frånvaro…
”Att gråta blod” fick en ny innebörd när jag gick genom bilderna igår under kvällen…
*ler*
”Det fanns även bilder med en fantastiskt fin himmel, där tornseglarna var helt abstrakta för att inte säga nonfigurativa genom sin totala frånvaro…”
Jag har försökt…en gång…det räckte. Tålamodet tröt rätt snabbt. Men jag fick många fina blå bilder…
/Katja
Kommentar by Katja | juni 28, 2012
Vadå EN gång? Du vet väl att en gång är ingen gång!
Dessutom tänkt vad många himmelsbilder du går miste på…
Kommentar by Terje | juni 28, 2012
Du har dålig pli på dom
Skämt åsido.
Första bilden tycker jag
funkar, fast bilden inte räcker till.
Den får ett lite komiskt uttryck.
Sista bilden bryr jag mej inte ett dugg om att
fågeln är lite vingklippt.
Solen och molnen är spännande!
Kommentar by Anders | juni 28, 2012
Tack Anders!
Ville visa fram några bilder som visar att det kan ofta gå så snabbt att man inte hinner.
Kommentar by Terje | juli 1, 2012