(Ladusvala, 2012)
Två bilder från nu ikväll. Hade möjligheterna att kunna arbeta med svalor och tornseglare i flykt upp mot månen. Det var nära att jag även lyckades med morkulla och taltrast, men man kan inte lyckas med allt samtidigt…
Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/400 sek (ladusvalan) och 1/320 sek (tornseglaren) på 100 ISO.
(Tornseglare, 2012)
(Främmande land, 2012)
Hela detta landskapet intill Rocksjön i Jönköping är konstgjort, vad jag fått höra. En stor öken med kullar och till och med en skeppssättning överst på den högsta sandkullen. Det var mycket speciellt att gå runt i detta landskapet; allt kändes surrealistiskt. Kvinnan som går i landskapet visar dimensionerna, och jag tycker mig också känna hennes tveksamhet i hållningen – en tveksamhet kanske inför det konstgjorda och surrealistiska.
Jag tonade ner himlen med handen framför objektivet, hade kameran inställd på svartvitt och infrarött – och försökte fånga och även förstärka den märkliga känslan på platsen.
(Skäggdopping, 2011)
(Sothöna, 2011)
(Stormfågel, 1997)
(Kråkor, 2006)
(Storskarv, 2011)
Skäggdoppingen är från Hornborgasjön i Västergötland, 25 april 2011. Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/2000 sekund på 100 ISO. Sothönan är också från Hornborgasjön, 25 april 2011. Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/2000 sekund på 100 ISO. Stormfågeln är från Mellbystrand i Halland, 19 september 1997. Nikon F3 och 105mm. Bländare 2.8 och 1/60 sekund med Fujichrome Velvia på 50 ISO. Kråkorna är från Söderhamn i Hälsingland, 29 november 2006. Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/1600 sekund på 100 ISO. Storskarven är från Vejbystrand i Skåne, 24 april 2011. Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/2500 sekund på 100 ISO.
(Meditation 1, 2012)
(Meditation 2, 2012)
(Meditation 3, 2012)
(Meditation 4, 2012)
Fyra bilder. Landskap. Sten. Bilder att drömma sig in i. Bilder att fundera kring. Bilder med möjligheter för att filosofera. Att meditera. Var är vi någonstans, vart är vi på väg?
Bilderna är från idag. IR. Multiexponeringar.
(Råbock 1, 2012)
Fick ett fint och nära möte med en råbock igår. En riktigt fin råbock som stod där och blängde i kvällsljuset.
Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/1600 sek och 100 ISO.
(Råbock 2. 2012)
(Rådjur, 2012)
Egentligen var det helt omedvetet; men nu har jag faktiskt upprepat mig själv. Igår gjorde jag samma bild en gång till. Fast ändå inte… 24 maj gjorde jag en älgbild som ni kan se här. Men denna gång blev det på ett rådjur.
Nåja, helt lika är de väl inte. Får jag trösta mig med…
(Nötskrika, 2006)
(Storspov, 2007)
(Grönbena, 2008)
(Talgoxe, 2007)
(Silvertärna, 2007)
(Havsörn, 2007)
Nötskrikan är från Söderhamn i Hälsingland, 8 oktober 2006. Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/3200 sekund på 100 ISO. Storspoven är från Fårö på Gotland, 12 juni 2007. Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/5000 sekund på 100 ISO. Grönbenan är från Ålsjön i Hälsingland, 4 maj 2008. Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/2500 sekund på 100 ISO. Talgoxen är från Ljusne i Hälsingland, 18 december 2007. Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/4000 sekund på 100 ISO. Silvertärnan är från Fårö på Gotland, 15 juni 2007. Nikon D200 och 180mm. Bländare 13 och 1/250 sekund på 100 ISO. Havsörnen är från Flaket i Hälsingland, 9 januari 2007. Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/400 sekund på 100 ISO. Som vanligt manuell fokusering på samtliga bilder.
(Morkulla, 2012)
En bild från skymningen igår… Det är något särskilt att få uppleva morkulla, desto svårare att försöka göra en bild som förmedlar just känslan kring morkullan. Ofta arbetar jag med diverse förgrunder, och väljer fotografera när morkullan passerar något intressant. Här blev det en bild som visar ”något mer” än just en morkulla i flykt. Vad ser ni annars i bilden?
Lyckades fånga morkullan när näbben är öppen under ”pistringen”…
(Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/1000 sek och 400 ISO)
(Skogens ljus, 2012)
En ny bild från Mullsjöskogarna. Det finns en känsla i bilden som jag gillar. Därför ville jag visa fram den.
(Spindel, 2012)
Senaste dagarna har det varit serverproblem… Men nu ska hela bloggen vara tillbaka.
(Storm, 2002)
(Skog, 2002)
(Sten, 2002)
(Ripbär, 2002)
(Lavskrika, 2002)
Flera gillar när jag visar fram bilder även från den analoga tiden, så därför bjuder jag på några bilder som jag skannat in idag. Inga av dessa bilder har tidigare visats i något sammanhang. Stormen är från Hovs hallar i Skåne, skogen är från Ängelsbäckslund i Skåne, stenen är från Storsäternfallet i Dalarna, ripbären från Sågliden i Dalarna och lavskrikan från Nipstugan också i Dalarna.
(Från Hellesøy, 2005)
Det finns bilder som helst inte behöver några ord. Som denna.
(Lingon i kvällsljus, 2002)
Precis exakt så är det! Detta är inga lingon i kvällsljus, det är EN BILD på lingon i kvällsljus!
Vilket också gör det till en bild som man ska se på som en bild; och inte alls se det som om man gillar eller inte gillar lingon, eller kvällsljus för den delen.
Gillar ni BILDEN?
Ni kanske känner till Magrittes klassiska bild ”Ceci n’est pas une pipe”…
(Tärnmås, 1997)
(Kustpipare, 1987)
(Sädgås, 1995)
(Snösiska, 1999)
(Pilgrimsfalk, 1984)
Hur är det med fågelkunskaperna? Förra gången jag gjorde något liknande var ni snabba och duktiga på att artbestämma de olika fåglarna. Kanske är ni lika snabba denna gång?
Väntar med att publicera era kommentarer, så att så många som möjligt ska få kunna gissa. Återkommer med de rätta svaren, och även var bilderna är fotograferade.
Lycka till!
Edit 2012-06-25: Tärnmåsen är från Skummeslövsstrand i Halland, kustpiparna från Sandön i Skåne, sädgässen från Eriksberg i Blekinge, snösiskan från Grövelsjön i Dalarna och pilgrimsfalken från Øvre Pasvik nasjonalpark i Norge.
(Lärkfalk 1, 2012)
(Lärkfalk 2, 2012)
(Lärkfalk 3, 2012)
(Lärkfalk 4, 2012)
(Lärkfalk 5, 2012)
Visar några fler bilder på lärkfalk i flykt. Samtliga med Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/800 sek och 1/1000 sek. Samtliga på 100 ISO.
(Löv, 2006)
Jag har under alla år haft ett extremt stort bildintresse. Och då handlar det givetvis om alla former för bilder, inte enbart fotografi eller naturfotografi. Bokhyllan här hemma innehåller mängder av bildböcker från olika bildkonstnärer, men givetvis också ett stort antal fotografiska bildböcker. Naturfotografi finns det givetvis mycket av, men jag har minst lika många böcker med annan form för fotografi. Insnöad på naturfoto har jag enbart varit i mitt fotograferande, inte vad gäller andra fotografers bilder.
Det blir några tusen bilder per månad som jag tittar på. Dels på olika hemsidor och bloggar eller på Facebook, men oftast besöker jag bokhyllan där favoritfotograferna har fått sina hedersplatser. Precis på samma sätt som att jag är en återvändare i mitt fotograferande, det vill säga att jag helst besöker platser jag varit på innan – precis så är jag även i mitt bildtittande. Jag återkommer till de samma bilderna, om och om igen. Att sätta något inofficiellt världsrekord i att titta på flest olika bilder per vecka, det är verkligen inte min melodi. Jag ser mig inte som en storkonsument av bilder, jag är mer en sådan som älskar att läsa de riktigt bra bilderna helt in på djupet. Att kunna tolka, tolka igen och tolka på nytt. Finns det något i bilden som jag missat, innehåller bilden några gåtor som jag inte lyckats knäcka. Vad säger bilden till mig – idag och imorgon? Påverkas min upplevelse av bilden av mitt humör när jag tittar på den? Hur kan fotografen ha tänkt?
Det finns fotografiska bilder som jag tittat på tusentals gånger, och som jag fortfarande inte tröttnat på! I detta läsande av de riktigt bra fotografiska bilderna, däri uppstår jag också som fotograf. I de bilderna som jag betecknar som ”smygare”, det vill säga bilder som blir bättre för varje gång jag tittar på dem. I dessa fotografiska mästerverk som det inte går att tröttna på! Min ambition i mitt eget fotograferande är givetvis det samma, att hela tiden kunna göra bilder som man inte tröttnar på.
Jag brukar dela in de fotografiskt bildintresserade i tre olika kategorier; tittare, konstaterare och läsare. Tittarna är de som konsumerar ett stort antal bilder, och som helst vill titta på hur många bilder som helst. Ofta tittar man inte på bilderna på djupet, varje bild studeras kanske under högst några sekunder. Bilder med starka visuella kvaliteter, de som är mycket uttrycksfulla och som genererar en direkt ”wowkänsla” – är oftast de bilderna som fångar mest uppmärksamhet. Bilderna som är mer lågmälda, kanske ”smygare” – eller har ett avancerat abstrakt bildspråk – dessa bilder missar man eller så försvinner de i mängden. Konstaterarna är de som hela tiden vill veta hur en bild blivit till; helst tekniska datan och hur fotografen gått tillväga för att göra bilden. Kanske för att man vill kunna göra en liknande bild, och där man använder sig av de riktigt bra bilderna från de duktiga fotograferna för att man vill lära sig att bli minst lika bra. Flertalet av dessa väljer att titta på bilder som man själv vill göra; och man väljer då också bilder på motiv som man själv är intresserad av att fotografera. Naturfotograferna väljer då oftast att titta på naturfotografiska bilder, gatufotograferna tittar på andra fotografers gatubilder, porträttfotografer på andras porträttbilder. Dessa bildbetraktare ser bildtittandet som en utbildning mot att själv bli bättre på att fotografera. Här väljer man då bort bilder som man inte förstår, eller inte vill förstå – eller att man aktivt väljer bort bilder på motiv där man är ointresserad av motiven. Läsarna är en mer aktiv bildtittare som går på tvären av alla tekniker och motiv. Det intressanta är den fotografiska bilden, och vad bilden berättar och uttrycker. Man intresserar sig även för bilder som man själv inte vill göra, utan man är helt enkelt genuint intresserad av bilder – att titta på ett stort antal olika bilder är heller inte det viktiga. Man kan titta på en och samma bild hur länge som helst. Ungefär som en bokälskare som älskar att läsa böcker, utan att själv känna behovet av att skriva egna böcker – eller som musikälskare lyssna mycket på musik utan att aktivt vilja bli musiker själv.
(Älg, 2012)
Om vi gör en kort jämförelse: gillar ni mest kiosklitteratur, läroböcker eller August Strindberg? Är det viktigt att läsa många böcker, att läsa för att lära något – eller läser man för att beröras och berikas?
Under mina år som fotograf har jag mött flest konstaterare; dels genom många kursdeltagare givetvis, men också med tanke på de frågeställningar och synpunkter jag kan få efter en föreläsning. Eller kommentarer jag får till en av mina böcker eller publicerade artiklar i någon tidskrift. De flesta fotointresserade är just konstaterare, man vill själv bli en bättre fotograf – och just genom detta konsumerar man ett stort antal tidskrifter, böcker, föreläsningar, fotokurser eller fotoutställningar. Man vill hela tiden lära och utvecklas.
Detta är inte enbart bra. Mycket för att man missar så ofantligt mycket, men också för att man hela tiden måste omformulera sina tyckanden med åren. Bilder som man tidigare förkastade som dåliga och flummiga, kan man genom ett större kunnande fatta tycke för. Eller att de bilderna som man var så stolt över för tio år sedan, numera för en anonym tillvaro i en bortglömd del av arkivet – om de inte redan har hittat till papperskorgen. Med ett allt större kunnande måste man ständigt revidera sig.
Men att fullt ut kunna sätta sig ner och ”enbart” uppleva en fotografisk bild, helt utan måsten eller tusentals förutfattade meningar, och utan någon påverkan av både trender eller traditioner – det verkar det vara få som får uppleva. Har vi idag tiden att sätta oss ner för att uppleva något som tar tid? Har vi tid för att fundera och filosofera? Har vi tid att lyssna in det som är komplicerat eller svårt att greppa?
Studera de tre bilderna här i inlägget; hur upplever ni bilderna? Vilka förutfattade meningar har ni? Vilken bild gillar ni mest, den som är svår att göra eller den som är mindre svår att göra? Måste ni veta tekniken bakom bilderna för att kunna ta in bilderna? Måste ni själv har erfarenhet av de samma motiven? Är det viktigt att ni ska kunna se vilket motiv som är fotograferat, och var bilden är ifrån? Måste ni veta vilken kamera jag använt och vilken brännvidd jag valt? Är det viktigt att få information om bländaröppning och slutartid?
Har jag gjort något i Photoshop i efterhand, eller inte? Är det viktigt att få svar på detta innan ni kan bedöma bilderna? Om jag skulle säga att jag jobbat intensivt i Photoshop, hur upplever ni då bilderna? Om jag däremot säger att jag inte gjort något alls i efterhand i Photoshop, blir då bilderna bättre? Finns det ett bildseende från mig som fotograf, som ni kan se – oberoende om jag använt Photoshop eller inte?
Är ni enbart bildtittare, eller är ni ständigt hungriga bildkonstaterare – eller älskar ni helt enkelt att läsa och uppleva bilder? Kort och gott…
Hur jag tänker i bilder kan ni bland annat läsa in i min bloggserie ”Bildkommentaren”, där jag kommenterar andras bilder.
(Droppar, 2008)
(Lunnefågel, 1995)
(Ringduva 1, 2005)
(Ringduva 2, 2007)
(Silvertärna, 2007)
(Sångsvanar, 2000)
Jag fortsätter med att även visa fram olika bilder från arkivet, efter önskemål från flera. Att varva mellan nya och äldre bilder. Här en serie på fågelbilder. Lunnefågeln är från Látrabjarg på Island, med Nikon FA och 400mm. Första ringduvan är från Edsbyn i Hälsingland, med Nikon D100 och 400mm. Andra ringduvan är från Fårö på Gotland, med Nikon D200 och 400mm. Silvertärnan är också från Fårö, med Nikon D200 och 400mm. Sångsvanarna är från Rössjön i Skåne, med Nikon F5 och 400mm.
(Storskrake, 2012)
Det blev rätt mycket fotografering igår. Dels inne från Jönköping, men också från en kvällstur i Mullsjöskogarna. Visar två svartvita bilder från gårdagen. En storskrakehona passerade så fint i motljuset mot himlen, och ett lite annorlunda moln på himlen. Båda bilderna gjorde jag med Pentax K20D. Storskraken med 200mm, molnet med 250mm.
(Moln, 2012)
(Drillsnäppa, 2012)
En bild på drillsnäppa från igår. Gillar bilder där fågeln är en del av sin miljö, i detta fall spännande speglingar i skogssjön.
Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/1000 sek och 100 ISO.
(Lärkfalk 1, 2012)
Två bilder till på lärkfalk från igår. Under åren jag bodde i Söderhamn fick jag rätt många möten och även bilder på lärkfalk vid Ålsjön. Vid ett tillfälle fick jag se sju lärkfalkar jaga samtidigt över Ålsjöns vassruggar. Det var därför extra intressant att få möta lärkfalk igen, och nu från Mullsjöskogarna. Att jag dessutom fick uppleva brun kärrhök på samma plats var ju inte helt fel – och dessutom både sjungande sävsparv och flera sjungande sävsångare.
Båda bilderna är med Nikon D200, 400mm, bl 2.8 och 1/1000 sek på 100 ISO.
(Lärkfalk 2, 2012)
(Fjäril i flykt, 2012)
(Jagande lärkfalk, 2012)
(Sjungande gärdsmyg, 2012)
Bjuder på tre bilder från dagens fotoutflykt.
Först en flyktbild på en fjäril med blixt. Pentax K20D och 18mm. Bländare 22 och 1/20 sekund. Just denna teknik med att fånga insekter i flykt med vidvinkel och blixt har jag tränat på under flera år. Till och från blir det något som jag är nöjd med. Här lyckades jag fånga fjärilen i profil med en stark och monumental miljökänsla.
Under någon timme hade jag också möjligheten att följa två lärkfalkar som jagade insekter. Det blev rätt många bilder, men just denna blev extra roligt då man ser hur lärkfalken sträcker fram benen för att ta en insekt. Insekten ser man också. Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/1000 sekund.
Den sjungande gärdsmygen i motljuset fångade jag också med Nikon D200 och 400mm. Bländare 2.8 och 1/400 sekund.
Samtliga bilder är på 100 ISO.
(Norna, 2008)
(Hassel, 2010)
(Vitsippor, 2012)
(Lin, 2007)
(Blåeld, 2007)
Har fått önskemål om att visa flera av mina bilder på växter. Har redan visat ett antal sådana här i bloggen, men visar gärna fram flera. Nornan fotograferade jag med Nikon D200 och 90mm makro, bländare 3.5 och 1/80 sekund. Hasseln fotograferade jag med Nikon D200 och 180mm makro, bländare 4.5 och 1/1600 sekund. Vitsipporna fotograferade jag med Nikon D200 och 180 mm makro, bländare 4 och 1/250 sekund. Linet fotograferade jag med Nikon D200 och 90 mm makro, bländare 5 och 1/1600 sekund. Blåelden fotograferade jag med Nikon D200 och 16mm fisheye, bländare 22 och 1/250 sekund med blixt.
(Björn, 2005)
(Ren, 1997)
(Igelkott, 1988)
(Älg, 2012)
(Skogshare, 1999)
Visar en serie på fem olika däggdjursbilder. Björnen är från Edsbyn i Hälsingland och fotograferad mitt i natten, med Nikon D100 och 400mm. Renen är från Småsjøvolden i Norge med Nikon F5 och 300mm. Igelkotten som springer iväg är en panorering med Nikon F3 och 20mm. Älgen är från Mullsjöskogarna med Nikon D200 och 400mm. Skogsharen Krisse är från Hallands Väderö i Skåne, med Nikon F5 och 400mm.
(Gråhakedopping 1, 1999)
(Gråhakedopping 2, 1999)
(Gråhakedopping 3, 2000)
(Gråhakedopping 4, 2000)
(Gråhakedopping 5, 2000)
Gråhakedopping är en fågel jag fotograferat med jämna mellanrum upp genom åren. Under de åren jag bodde i Skåne blev det särskilt ofta, då gråhakedoppingen är något av en karaktärsfågel på vissa ställen. Numera tar jag mig mot områden runt Hornborgasjön om jag vill göra flera bilder. Förra året gjorde jag en serie bilder när en gråhakedopping jagar iväg en svarthakedopping, en bildserie som jag visat här i bloggen tidigare. Nu bjuder jag däremot på några bilder från 1999-2000 då jag hade ett särskilt projekt på gråhakedopping. Bilderna är fotograferade i kvällsljus vid Hålehalldammen i Skåne. Samtliga är också med Nikon F5 och 400mm och 800mm. Ektachrome 100 VS.
(Smålomgryning, 1996)
Det har blivit ett antal magiska upplevelser genom åren. Just denna gryning på Knuthöjdsmossen i Västmanland i augusti 1996 var en sådan. Jag glömmer heller aldrig ljuden när smålommarna spelade; även om bilden är tyst så återupplever jag även ljuden varje gång jag tittar på denna bild.
För att fånga smålommarna i sin miljö använde jag Nikon F3 och 135mm. Avtonat gråfilter över himlen och Fujichrome Velvia på 50 ISO.
(Svartvit flugsnappare, 2012)
(Knipor, 2012)
(Kricka, 2012)
Eller rättare sagt: Det blir oftast inte alls som man tänkt…
Var en kortare tur till en plats som jag mer eller mindre kan utan och innan. Vet inte hur många gånger jag varit just här, men jag tror jag kan nästan varenda tuva och kvist… Jag tror inte jag överdriver heller, då jag oftast är just en sådan fotograf som återvänder till dessa platser jag kan utan och innan. Hellre 40 gånger till samma plats, än att besöka 40 olika platser! Det blir bättre bilder då, tycker jag. Det är också då som man har möjlighet att välja de precis rätta ögonblicken. Jag kan sitta hemma, titta på vädret – och sedan veta precis vad jag kan förvänta mig att få se. Och då givetvis också göra en bedömning av möjligheterna att fotografera.
På denna plats har ett antal personer sett mandarinand vid flera tillfällen, om jag förstått uppgifterna rätt. Däremot har jag själv tillgodo att få se mandarinanden just här. Det är just så det är; vissa saker ska man aldrig få se, andra saker ser man hela tiden. Det är just i detta som det är så fascinerande att vistas i naturen; att man aldrig vet exakt vad man kommer få se. Jag har varit vid vissa ställen 40-50 gånger bara under senaste halvåret, och fortfarande har dessa ställen ännu inte upprepat sig. Det blir alltid något nytt.
Inte fick jag se mandarinand denna gång heller… Men väl en svartvit flugsnappare, några knipor och ett par krickor. Dessutom regnade det, vilket gav en dunkel ton över landskapet. Några bilder blev det. Bilder som jag inte hade räknat med, fast jag kan just denna plats utan och innan. Vi får se om jag får någon mandarinand nästa gång; eller så blir det något helt annat istället…
Kanske är det också därför som jag aldrig hinner tröttna på en plats.
(Bergen, 2005)
Vil sende en spesiell hilsen til alle mine landsmenn hjemme i Norge idag på 17 mai: Gratulerer med dagen!
(Sångsvan, 1988)
Idag är det 17 maj, Norges nationaldag! Sänder gratulationer till alla norska läsare. Här i Mullsjö blir det också någon form för firande idag, tänkte bland annat få upp den norska flaggan på balkongen.
Vill däremot också idag bjuda på ett inlägg här i bloggen, och varför då inte återkomma till detta att försöka visa personlighet och uttryck i djurbilder. Något jag berört även i tidigare inlägg. Visar här i äldre bild på en sångsvan, från Skäralid i Skåne. Jag tycker bilden har ett speciellt uttryck. Sångsvanen har ”gått in i sig själv”, något som jag ofta återvänder till när jag fotograferar olika djur. Att det finns ett frånvarande, men som då också ger ett större närvarande. Låter motsägelsesfullt kanske, men här någonstans tror jag det gäller att vara vaken när man fotograferar. Att vänta in dessa ögonblick och dessa uttryck.
Det handlar hela tiden om att ”se ett steg längre” även när man fotograferar vilda djur. Det handlar verkligen inte enbart om exponering, skärpa och komposition…
(Större hackspett, 2006)
(Kajor, 2006)
(Svartvit flugsnappare, 2008)
(Starar, 2006)
(Morkulla, 2011)
Visar en serie fågelbilder som alla är på högkant. Det är även fem fågelbilder som jag gillar personligen. Antingen för att de är roliga och uttryckfulla, eller att de har en helhetskänsla som jag gillar.
Större hackspetten som precis släpper en klutt är från Kyrkbyn i Hälsingland, 18 november 2006. Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/320 sek på 100 ISO. Kajorna är från Söderhamn i Hälsingland, 1 oktober 2006. Nikon D200, 400mm, bl 22, 1/15 sek på 100 ISO. Svartvita flugsnapparen är från Maden utanför Söderhamn, 10 maj 2008. Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/640 sek på 100 ISO. Stararna är från Araslövssjön i Skåne, 14 oktober 2006. Nikon D200, 400mm, bl 20, 1/2000 sek på 100 ISO. Morkullan är från Mullsjöskogarna, 10 april 2011 och är en dubbelexponering. Pentax K7, 50mm och 135mm, bl 2.8, 1/13 sek på 800 ISO.
