(Neptunus och Oscarsborg, 2006)
En skymningsbild från Söderhamn. I förgrunden Neptunus och i bakgrunden syns Oscarsborg. Bilden gjorde jag 19 april 2006 med Nikon D100 och 45mm. Bländare 4.5 och 1/2 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.
_______________________________________________________________________________
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 30th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
2 comments
(Hemma hos trollen, 1987)
På sistone har jag ofta tänkt på August Strindberg och hans ledmotiv ”Det är synd om människorna” från hans teaterpjäs ”Ett drömspel” från 1901. Är det verkligen så? Mer än en gång har jag tänkt på just denna fras från Strindberg. Och att människan egentligen är en lika primitiv varelse som hon alltid varit.
Tittar jag i dagens tidningar så blir rubrikerna fetare och fetare. Löpsedlarna använder allt kraftfullare ord. Det handlar om fuskare, idioter, fifflare och mördare. Skandaler, avslöjanden, skvaller och spekulationer. Vi får se bilder på en död Khadaffi, vi får se nidbilder på Juholt – eller varför inte alla förlöjligande bilder på ”fuskfotografen Terje Hellesø”… Det finns så fruktansvärt många människor som mår dåligt idag, att det enda som vi önskar att se är nyheter om människor som mår ännu sämre…
Jag är ingen person som är religiös i normal mening, men jag kan inte undvika att tänka på det budskap som religionen försöker förmedla till oss människor. Om att förlåta, om att ha respekt för varandra – och om att få en inre ro och harmoni. Om att kort och gott skapa en inre trygghet, för att genom den också kunna älska andra människor. På riktigt! Jag tänker på Jesus, som hyllades av så många människor – för att senare bli bespottad av de samma människorna på Golgata. Eller varför inte all masshysteri som man annars kan läsa om i historieböckerna; om häxbränning, halshuggningsceremonier och hängningsceremonier – tills idag där människorna står i kö för att få se en död och lemlästad Muammar Khadaffi.
Det blir lätt masshysteri bland människorna, eller masspsykos kanske man också skulle säga. Inte är det då så konstigt att de människor som spelar på just dessa krafter också har en möjlighet att få en maktposition i världen; som exempelvis Adolf Hitler, Josef Stalin, Saddam Hussein eller Muammar Khadaffi. Och vad är det egentligen som sker om en person som är just en fredens man, som pastor Martin Luther King, är en sådan person som blir mördad. Finns det verkligen människor där ute som inte vill ha fred? Hur kunde en organisation som Ku-Klux-Klan överhuvudtaget få några sympatisörer? Och hur kunde ett parti som Sverigedemokraterna hamna i den svenska riksdagen?
Kan det vara för att vi människor inte har lärt oss något som helst? Att vi är lika primitiva som vi alltid varit, och att det med att vi blivit mer civiliserade egentligen är något vi bara säger för att trösta oss själva. För vi är väl den mest intelligenta djurarten, är vi inte..?
Jag undrar hur ofta en tonårstjej får höra din jävla hora eller ditt anorektiska luder eller ditt feta arsel? Oftast från fega människor på Internet som gömmer sig bakom ett löjligt pseudonym. Samma sorts fega människor som jublade varje gång giljotinen kapade ännu ett huvud – eller som stod i den tusenfalliga folkmassan och skrek sieg heil när storhataren Adolf Hitler höll ett av sina många brinnande missnöjestal.
Det är verkligen synd om människorna; när hatet är mer intressant än kärleken. Det är verkligen synd om människorna när det är mer intressant och uppfriskande att tillhöra lynchmobben, än att gå fram till en ensam människa och ge en kram för att visa sin sympati och förståelse. Det är verkligen synd om de människor som fyller sitt liv med att på olika Internetforum spy ur sig en massa galla om människor de aldrig träffat i verkligheten. Givetvis då på det fega sättet, med att gömma sig bakom ett löjligt pseudonym. Rätten att vara anonym på Internet har verkligen spelat ut sin roll, om nu anonymiteten enbart ska användas på det sättet. Vilken rätt har vi människor att vara anonyma om det enda vi vill göra är att skada andra människor?
Har jag någon rätt att ringa till någon annan och säga: Du måste vara sjuk i huvudet, sök hjälp! Har jag rätt att skicka ett mejl till en annan person och skriva: Jag har alltid vetat att du är en jävla mytoman! Har jag rätt att sitta på ett Internetforum och skriva: Han visar alla tecken på att vara en alkolist! Har jag rätt att skicka ett brev till någon med orden Jag vill rekommendera dig att flytta härifrån! Har jag rätt att skriva en kommentar i en blogg med orden Du är ett benrangel med ett stort skithål!
Man är väl då egentligen inget annat än en människa som själv mår dåligt, och genom detta vill polarisera det över till en annan människa. Om det senare skulle visa sig att man hade fel, och kanske reagerade något överilat, så kan man ju be om ursäkt… Tills nästa gång!
Det finns många bra människor där ute som inte klarar av att utsättas för allt detta. Som trycks ner i ett allt sämre mående. Några av dessa ser slutligen ingen annan utväg än att göra självmord. Mobbarna är helt enkelt för många, och man vet ju heller inte vad den stora tysta folkmassan tycker. Håller de med mobbarna, eller vågar de inte stödja den som mobbas av rädsla för att själv bli mobbade?
Jag undrar verkligen om människan någon gång kommer utvecklas…
(Bilden ”Hemma hos trollen” gjorde jag 1987 vid Djupadal inte långt från Klippan i Skåne. Bilden är en multiexponering (4 eller 5 exponeringar) och gjord med Nikon F3. Brännvidden var 135mm och samtliga exponeringar var på bländare 32. Några av slutartiderna var på uppåt 10 sekunder. Filmen var Kodachrome 25. Den inskannade filen är nästan identisk med diabilden.)
oktober 30th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Hon står där i vattnet, 2006)
Jag har alltid prioriterat de manuella kamerorna. Både när jag arbetade analogt och även nu när jag huvudsakligen arbetar digitalt. Min första riktiga kamera var en Nikon FM som jag köpte för konfirmationspengarna i 1979. Den var helmanuell och batterierna var enbart till för att ljusmätaren skulle fungera. Fast allt oftare efterhand som mitt fotograferande utvecklades hade jag inga batterier i kameran. Jag lärde mig att mäta ljuset efter Bländare 16-metoden och genom den lärde jag mig ännu mer aktivt att verkligen förstå ljuset.
Jag kompletterade efterhand med Nikon FE och när plånboken hade blivit lite större köpte jag in mina första F3:or. Nikon FE köpte jag för att göra nattfotograferandet lite lättare. På den tiden var det få naturfotografer som arbetade med ren nattfotografering ute i naturen. Reciprocitetseffekten var det få som egentligen kände till effekterna av; i läroböcker som jag fick tag i på biblioteket fanns det ingen detaljerad information. Allt var mycket schematiskt förklarat. Nikon FE hade den fantastiska funktionen att jag kunde ställa slutartiden på A (auto), och sedan stod kamerans slutare öppen ute i mörkret tills exponeringen var klar, oavsett hur lång tid som behövdes. På den tiden var batteriförbruket i kamerorna mycket lägre än idag, vilket gjorde att batterierna räckte till rätt många långtidsexponeringar. Med klockan tog jag tiden och när slutaren stängdes hade jag sedan slutartidens längd. Därefter ställde jag om till B (bulb), och gjorde sedan en beräkning där jag ytterligare förlängde slutartiden för att kompensera mot reciprocitetseffekten. I början på vinst och förlust, men sedermera tack vare mina anteckningar kunde jag alltmer förstå hur mycket jag behövde förlänga slutartiden för att exponeringarna skulle bli korrekta – och det oavsett hur mörkt det var när jag fotograferade!
När jag sedan kompletterade med Nikon F3 upptäckte jag att den fungerade på samma sätt som FE. Vilket gjorde det möjligt att utveckla mina kunskaper i nattfotografering än mera. F3:an hade dessutom funktionen T (time), vilket gjorde det möjligt för mig att göra riktigt långa nattexponeringar utan att det gick någon batteriström alls!
F3:an hade även en mycket bra ljusmätare som gjorde det ännu lättare att mäta ljuset när det var riktigt mörkt. Med kameran inställt på 6400 ISO och objektivet på 2.8 kunde jag få slutartidsvärden som jag kunde lita på som utgångsläge till ytterligare kompensering för att motverka reciprocitetseffekten. Sedan ställde jag om till rätt bländaröppning och ISO-värde och även räknade om slutartiden. F3:ans ljusmätare hade EV -6 vilket gjorde det till en fantastisk nattfotokamera.
Så småningom kom Nikon F4 och då försvann tyvärr möjligheten att kunna dra fram filmen manuellt; den var motordriven och kunde inte användas utan batterier. Men den hade även T och dessutom en ännu mer ljuskänslig ljusmätare, nu på EV -8. Om man bara tänkte på att ha färska batterier med sig för att ljusmätaren och motorfunktionen skulle fungera, så var F4:an den bästa nattfotokameran Nikon någonsin producerat. Med Nikon F5 försvann alla de möjligheterna, då F5:ans ljusmätare hade EV 1. För actionsfoto var den däremot suverän, kanske den bästa Nikon gjort – men den var obruklig för nattfoto. Funktionen T hade också försvunnit!
Genom åren har jag lärt mig att fotografera helt utan olika former för program- och automatikfunktioner. Jag använder alltid manuella funktioner; bländaröppning, slutartid och ISO-värde ställer jag in manuellt. Autofokus använder jag enbart på några av mina digitala kompaktkameror – aldrig annars!
Kamerorna måste även ha självutlösare, en funktion jag ofta använder vid makrofotografering för att minimera skakningar i kamerakroppen när bilden exponeras. En kamera utan skärpedjupskontroll eller nedbländningsknapp är också alltid oaktuell för mig. Om jag även kan låsa spegeln i uppfällt läge är också en fördel – även om dagens digitala systemkameror har spegelrörelser som ger minimal rörelse i kamerakroppen. På den analoga tiden använde jag nästan alltid spegeluppfällning när jag fotograferade landskap eller närbilder – ofta per automatik! Kameran stod ju alltid på stativ, så det var aldrig några problem.
Jag har fortfarande kvar all min analoga utrustning – kan inte släppa det analoga helt, och särskilt vid nattfotografering är det en förutsättning att arbeta analogt. På slutartider längre än 10 minuter ger det digitala fortfarande förskräckligt dåligt resultat!
På de flesta av mina kameror kan jag också multiexponera, något jag ofta använder i mitt bildskapande. Skulle jag enbart ha kameror utan den kreativa möjligheten – då skulle jag idag inte fotograferat digitalt! En skapande kamera är för mig viktigare än att vara digital. Möjligheten att multiexponera fanns ju på nästan alla analoga kameror, men är märkligt nog en bristvara på många av dagens digitala kameror. Ursäkten som man får höra från branschen är att det är en funktion som dagens fotografer hellre arbetar med i Photoshop…
I mitt fotograferande idag använder jag ofta digitala kompaktkameror! Detta för att de ofta kan ge mig fantastiska närgränser som jag innan bara kunde drömma om. Idag använder jag ofta en Samsung Pro 815 eller en Samsung NV7. Med NV7:an har jag en närgräns på 1 cm från linsytan och med 30mm, om jag har manuell fokus. Det gör det möjligt att göra bilder på insekter, blommor och ismönster som var omöjliga att göra på den analoga tiden.
(Bilden ”Hon står där i vattnet” gjorde jag 18 maj 2006 vid Kvarnen i Söderhamn. Kameran var Samsung Pro 815 och brännvidden 240mm. Bländare 8 och 1/25 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand. Texten har tidigare publicerats.)
_______________________________________________________________________________
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 29th, 2011
Posted by
Terje |
Artiklar, Bildtankar |
4 comments
Jag har hittills gjort tre böcker. Den första boken kom ut 1992, och är en lärobok i naturfoto. Den heter Naturen som fotomotiv och kom ut på Spektras Förlag. Längst bak i boken finns en enklare studieplan. Text på svenska. Boken trycktes i en upplaga på 6 000 ex, och det har under en tid planerats en ny och helt omreviderad upplaga. Det är inte klart när den nya upplagan kommer, då jag själv hittills inte skrivit klart texten. Det är mycket som behöver skrivas om, dessutom är manuskriptet till boken skriven på skrivmaskin så allt måste skrivas in i datorn. Den första upplagan är slut sedan länge, och en av de vanligaste frågorna jag får bland annat via mejl eller telefon är om jag har flera böcker kvar till försäljning. Tyvärr har jag inte det, så enda sättet att få tag i boken är på antikvariat eller via Blocket eller liknande. Boken är på 248 sidor och innehåller 173 analoga bilder, samtliga i färg. Nypris på boken var 250 kronor när den kom ut. Boken finns för utlån på ett flertal bibliotek i Sverige. ISBN 91-7136-427-7
Den andra boken kom ut 2005 och heter Min plats i ljuset. Den gavs ut på eget förlag och trycktes i en upplaga på 5 000 ex. På många sätt är boken en fortsättning på läroboken från 1992, fast nu ligger bildskapandet helt i en personlig och symbolisk form. Boken är också mycket ett självporträtt av mig som fotograf och människa, med personliga texter. Text på svenska. Boken är i stort format och är på 288 sidor. Boken innehåller 435 bilder, både i färg och svartvitt. Huvuddelen av bilderna är anaologa. Boken finns till försäljning på en rad olika ställen, bland annat på Neva Books. Jag har också ett antal böcker kvar som man kan köpa direkt från mig för 400 kronor plus porto. Det finns då möjlighet att få boken signerad om så önskas. Boken kan beställas med att skicka ett mejl till terje.helleso@gmail.com, och kom ihåg att märka mejlet med ”Bokbeställning”. Kort därefter får du ett svar från mig som bekräftar till beställning. Boken finns även på ett antal bibliotek i Sverige. ISBN 91-631-7584-3
Den tredje boken kom ut 2008 och heter Året. Boken är utgiven av Hammar Förlag. Boken presenterar samtliga bilder i det årsprojektet jag hade under 2006, då jag fotograferade varje dag. Målet var att lyckas göra minst en riktigt bra bild varje dag hela året. Boken är tryckt i en upplaga på 3 000 ex, är på 415 sidor och innehåller 365 bilder. Bilderna är i både färg och svartvitt, och samtliga är digitala. Samtliga bilder presenteras med info om motiv, lokalitet, datum och klockslag. Längst bak i boken finns bildregistrer med fototekniska data till samtliga bilder. Text är både på svenska och engelska. Boken finns till försäljning på en rad olika ställen, bland annat på Neva Books. Jag har också ett antal böcker kvar som man kan köpa direkt från mig för 250 kronor plus porto. Det finns då möjlighet att få boken signerad om så önskas. Boken kan beställas med att skicka ett mejl till terje.helleso@gmail.com, och kom ihåg att märka mejlet med ”Bokbeställning”. Kort därefter får du ett svar från mig som bekräftar till beställning. Boken finns även på ett antal bibliotek i Sverige. ISBN 978-91-85786-37-4
oktober 28th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar, Böcker |
no comments
(Grönfinkar, 2007)
Har hittat ett antal mycket intressanta citat om vänskap:
”Det är en större skam att misstro sina vänner än att bli bedragen av dem.”
”Det är en svår konst att se folk i ögonen – samtidigt som man går bakom ryggen på dem.” (Stig Johansson)
”Frukta inte när dina fiender kritiserar dig. Men se upp när de applåderar.” (Vo Dong Giang)
”Förlåt alltid dina fiender – det finns inget som plågar dem så mycket.” (Simone de Beauvoir)
”Tala en vän tillrätta i hemlighet men beröm honom inför andra.” (Leonardo da Vinci)
(Grönfinkarna är fotograferade vid Fridsbacka utanför Söderhamn 22 februari 2007. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/4000 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.)
_______________________________________________________________________________
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 27th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Humla i flykt, 2006)
Bilden på humlan i flykt gjorde jag i Söderhamn 14 juli 2006. Kameran var Nikon D100 och brännvidden 105mm. Bländare 32 och 1/1000 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.
_______________________________________________________________________________
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 26th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Korpen har landat, 2006)
Den mest spännande bilden är den som inte är så konkret eller självklar, den som inte berättar allt med sådan självklar tydlighet. Den spännande bilden känns tidlös, den finns kvar länge och den fascinerar med sina hemligheter och gåtor. Det är den abstrakta bilden.
Vi fotografer kan välja att vara konkreta eller abstrakta; vi kan antingen avbilda och berätta med skarp tydlighet eller så väljer vi att skapa bilder som mer förmedlar känslor och tankar. I den abstrakta bilden söker vi symboliska berättelser mer än definitiva berättelser.
Den fotografiska bilden används oftast för att bevara minnen; från barndopet eller bröllopet, från den senaste semestern i Spanien eller från grillkvällen tillsammans med grannarna hemma i trädgården. Vi använder kameran vid högtiderna eller i speciella vardagssituationer.
Naturfotografen dokumenterar med biologens eller jägarens ögon; antingen det är en bild på årets första blåsippa eller ett spännande och nära möte med älgtjuren i den dimmiga höstmorgonen.
Vi avbildar och bevarar. Med kameran fångar vi de speciella ögonblicken vi vill ta med oss in i framtiden. Ögonblicket blir tidlöst; sekunden efter exponeringen är bilden historia och händelsen är för evigt bevarad. De flesta fotograferar för att bevara något för eftervärlden. För sig själva eller för andra. Men den fotografiska bilden kan ju också vara så betydligt mycket mer.
Även om jag givetvis dokumenterar med kameran som de flesta andra fotografer, så är jag även mycket fascinerad i hur den fotografiska bilden kan förmedla andra intryck än de mer självklara. Med åren har mitt eget fotograferande mer och mer blivit ett sätt att förmedla mina egna känslor, än att ständigt avbilda den gängse verkligheten.
Hur kan jag transformera motiven till mina bilder?
Många fotografer har svårt för att acceptera eller att kunna läsa abstrakta bilder. I bilder där känslor, fantasier, symbolik och fenomen är bärande ingredienser blir det svårt att kommentera. Man vill ha handfasta tekniska ramar, tydliga motiv och klara begrepp om bildens svårighetsgrad. Utan dessa är det svårt att gilla bilderna.
Flera gånger när jag visat abstrakta naturbilder för en publik med fotografer har jag försökt få i gång diskussioner kring bilderna efteråt. Men det blir ofta tyst – bilderna ligger utanför de vanliga bildformerna. Särskilt svåra är de nonfigurativa bilderna. Många tycks ha svårt att uttala sig om bilder innan man vet vad bilderna föreställer…
Det finns fotografer som strikt avfärdar alla abstrakta bilder. ”Jag ser inte vad det är…” verkar vara en stående kommentar. Bland icke-fotografer är förståelsen däremot oftast större. Kanske för att man inte har en teknisk infallsvinkel – bilderna får kommunicera helt fritt.
Icke-fotografer har lättare att acceptera abstrakta fotografiska bilder än fotograferna. Konstigt…
När jag arbetar med abstrakta fotografiska bilder är jag betydligt närmare mig själv än genom de mer konkreta dokumentära bilderna. Jag kan vara biolog med kamera, jag kan välja att hänge mig åt spännande och fascinerande ljussituationer eller jag kan välja att briljera med mina fotografiska kunskaper – men jag är då heller inte mig själv genom bilderna.
Varför fascineras jag av abstrakta bilder? Varför väljer jag att kamouflera en berättelse med dolda ingredienser? Varför är jag inte rak och tydlig, varför är jag tillkrånglad och ”flummig”?
För att jag är sådan som person! Jag gillar utmaningar, jag har aldrig varit intresserad av fina ytor utan innehåll och djup. Jag fascineras av det som inte är så självklart och definitivt. Frågan intresserar mig alltid mer än vad svaret gör.
Dessutom vill jag inte tappa intresset! Jag väljer musik och litteratur av de samma orsakerna – jag undviker ”listpop” och ”kiosklitteratur”. Jag gillar att göra bilder som kommer smygande. Lite försiktigt till en början, men för att sedan komma mer och mer.
Jag har upptäckt att de abstrakta bilderna är vinnarna i längden, de konkreta bilderna dör efter en kort och intensivt förtjusande inledning.
När jag gör mina abstrakta bilder är det en stor utmaning att bestämma uttrycken som de olika elementen i bilden ska ha. Det tydliga huvudmotivet har jag med enbart för att fånga intresset. Jag arbetar mer med de dolda motiven; stämningen, humöret, konturerna, skuggorna, rörelserna, rytmen, dynamiken, färgerna och rörelserna. Det som underbygger, som förmedlar helheten i bilderna.
Det är där man inte ser något som bilden har något!
(Bilden ”Korpen har landat” gjorde jag vid Trollkil utanför Söderhamn 17 maj 2006. Kameran var Samsung Pro 815 och brännvidden 35mm. Bländare 6.3 och 1/6 sekund. Jag kom gående på en stig i skogen när jag hittade en korpvinge. Jag valde en låg kameravinkel för att korpvingen skulle komma upp mot landskapet i bakgrunden. För att förstärka känslan som jag ville förmedla så andades jag på linsen. Inga filter annars och ingen multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand. Texten har tidigare publicerats.)
_______________________________________________________________________________
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 26th, 2011
Posted by
Terje |
Artiklar, Bildtankar |
no comments
(Kvällsstämning, 1997)
”Två åsikter ligger bakom antagandet att vad som helst i världen är råmaterial för kameran. Den ena är att allt är vackert eller åtminstone intressant om man ser det med tillräckligt skarpa ögon. (Och estetiseringen av verkligheten som gör allt, vad det än är, tillgängligt för kameran är också det som tillåter att vilket fotografi som helst, också ett av ytterst praktisk art, kan utnämnas till konst.) Den andra behandlar allting som ett föremål för någon nutida eller framtida användning, som ett ämne för bedömningar, beslut och förutsägelser. Enligt den ena åsikten finns det ingenting som inte borde ses, enligt den andra ingenting som inte borde registreras. Kameran är ett redskap för en estetisk syn på verkligheten genom att vara en leksaksapparat som ger envar möjlighet att fälla opartiska omdömen om vad som är viktigt, intressant, vackert.” (Susan Sontag)
Bilden ”Kvällsstämning” är från Hovs hallar i Skåne, sommaren 1997. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 28mm. Bländare 22 och några sekunder slutartid. Avtonat gråfilter över himlen. Ingen multiexponering. Filmen var Fujichrome Velvia på 50 ISO. Den inskannade filen är nästan identisk till orginaldiabilden.
oktober 25th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
2 comments
(Gråsiska, 2007)
Naturfotograferna är oftast inga ytliga personer som enbart arbetar med ”det vackra och söta”, även om vi ofta får den stämpeln från de oinvigda. Av någon outgrundlig anledning passar vi inte in för ”finsmakarna” som tycker att naturfoto blir för mycket pytt-i-panna eller lapskojs…Utan känsla för de mer avancerade smaklökarna…
Den naturfotografiska bilden har en annan ingång än de mer direkta ”människobilderna”. Här finns inga mänskliga modeller som talar direkt till mänskliga bildbetraktare. Naturbilden är mer subtil; den finns där i sin fullständiga personliga helhet för den som tittar noga eller som vill lyssna. Naturbilden har mer en meditativ klang där humör och temperament når ut i en mer symbolisk form. Naturbilden är till för den som inte alltid vill ha allt serverat med pompa och ståt…
För naturfotografen handlar det ofta om ”de fyra vägarna” – och hur dessa får eller kan mötas i en korsning där den naturfotografiska bilden blir serverad. Fyra vägar som alla har lika stor betydelse för att den naturfotografiska bilden ska kunna kännas ”hel” och ha möjligheten att kommunicera fullt ut. Som naturbild.
Den ena vägen handlar om motivkunskap; om att kunna sina motiv. Om olika fågelarter, blommor, insekter och landskapens geologiska uppbyggnad. När blommar blåsipporna och var hittar man dem? Vilken miljö är typisk för smålom och trana? När på dygnet är chansen störst att få möta älg och rådjur?
Det finns naturfotografer som hela tiden åker runt till de finaste restaurangerna för att få den finaste maten serverad på det mest utsökta sättet. Antingen det är närgångna lejon på savannen i Kenya, oskygga isbjörnar i Hudson Bay eller monumentala och storskaliga landskap i Grand Canyon eller Patagonien.
Det öppnas även alltfler ”fina restauranger” – med hjälp av åtel och andra utfodringar kan nu motivhungriga naturfotografer frossa i björnar i Finland, havsörnar i Norge och fiskande kungsfiskare i Skåne. Det är bara att betala vad det kostar och sedan få allt serverat på det finaste sättet.
Sedan finns det naturfotografer som oftast väljer att stanna hemma; man lär sig att bli en allt bättre kock i det egna köket. Naturfotografen blir med tiden en mästare på att hitta och servera utsökta bilder från hemmanaturen; bland vitsipporna i lunden, grågässen i fågelsjön och älgarna på det närliggande kalhygget…
Den andra vägen handlar om teknikkunskap; om det att fullt ut kunna sin fotoutrustning. Naturfotograferna är nog de fotografer som oftast besitter den största kunskapen om kameror, objektiv och ljusmätning. Det är ju mycket ovanligt att naturbilderna brister i just fototekniken!
Många naturfotografer försöker köpa sig till framgång; det satsas tiotusentals kronor på det dyraste teleobjektivet med den bästa ljusstyrkan och den finaste optiska kvaliteten. För att det ska bli lättare att lyckas med de tekniskt ”perfekta” naturbilderna. Naturfotograferna jublar också över histogrammet i den digitala kameran – nu blir det omöjligt att misslyckas…
Har man bara köpt det finaste köttet, de rätta grönsakerna och de nödvändiga kryddorna – då blir det omöjligt att misslyckas… Måltiden kan inte blir annat än en stor upplevelse!
Det finns naturfotografer som är övertygade om att de tekniska kunskaperna är de viktigaste. I de flesta former för olika fototävlingar är det också tekniken som ges störst utrymme för diskussion. Teknik är påtagligt och mätbart – och därför lättare att diskutera. Det gäller att hitta rätt rödvin till den marinerade haren…
Men den dåliga fotografen blir ingen mästare även med den bästa utrustningen – och en mästarkock kan skapa ett underverk med matresterna i kylskåpet…
Den tredje vägen handlar om bildkunskap; om att känna till hur bildspråket fungerar, om hur man kan visualisera verkligheten till en tvådimensionell bild som förmedlar verkligheten på det sättet som fotografen vill förmedla den. Antingen bilden ska vara objektiv eller subjektiv.
Det handlar om hur maten ska kryddas och i vilken ordning ingredienserna ska tillsättas för att måltiden ska bli den optimala smakupplevelsen. Ska röd paprika tillsättas tidigt eller sent i grytan för att paprikasmaken ska bli den bästa?
Hur ska bilden komponeras? Vilket perspektiv ska motiven presenteras i? Hur ska man använda skärpedjupet eller en eventuell rörelseoskärpa? Hur kan jag servera maten på bordet för att ge det bästa förstaintrycket?
Slutligen har vi den fjärde vägen som handlar om självkunskap; om det att ha förmågan att förmedla ett budskap, en tanke eller en känsla. Om symboliken, om lukten – och att förmedla den rätta bouqueten…
Det handlar också om kyla och värme, om motivens inneboende kraft och om de kulturella traditioner som påverkar människans sinnesbilder av naturen. Kan man känna igen fotografen genom bilderna? Kan du gissa vem som är kock på restaurangen?
I slutändan handlar däremot allt om tycke och smak. Antingen gillar man kinesisk kycklinggryta, eller så gillar man det inte… Det finns människor och även andra fotografer som hatar naturfotografi. För att de helt enkelt inte kan eller vill förstå. Eller för att naturfotografi helt enkelt inte faller i smaken…
Dessa får då acceptera att gå hungriga från bordet och gå till ett annat matställe. Sedan finns det de som bara älskar mat och som är öppen för alla möjliga olika maträtter – för att de alltid söker efter nya smakupplevelser.
Oavsett vilken väg man väljer att ta…
(Gråsiskan är fotograferat vid Fridsbacka utanför Söderhamn 30 januari 2007. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/1600 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop. Texten har tidigare publicerats.)
_______________________________________________________________________________
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 25th, 2011
Posted by
Terje |
Artiklar, Bildtankar |
no comments
(Trollslända, 2006)
Det är fantastiskt roligt att fotografera! Men det roliga för mig är inte att lyfta upp kameran och enbart fånga händelser – jag hittar ingen motivering eller utmaning i att enbart vara en passiv registrerare. Jag vill utveckla bilden och jag vill göra bilder som är mer komplexa. Ungefär som en författare inte enbart vill beskriva händelser i sina böcker. Jag fascineras av hur språket fungerar, med de speciella och underfundiga formuleringarna. Att lyckas få fram det man kan läsa mellan raderna – även som fotograf och bildskapare.
Jag ser mig nog mer som bildskapare än som fotograf. Kameran intresserar mig inte, objektiven intresserar mig inte, de olika tillbehören intresserar mig inte. Mitt intresse ligger i vad som sker inne i bilden, mellan de olika beståndsdelarna – och vad dessa kan förmedla tillsammans.
En fotograf måste ha ett väl utvecklat selektivt seende. Med skärpt blick upptäcker man detaljer som kan vara intressanta att fotografera. Med åren tränas ögon upp mer och mer – den erfarna fotografen missar ju inte mycket!
En nyfiken fotograf upptäcker motiv överallt; antingen det är i diket intill bilparkeringen eller spännande färger som reflekteras i en vattenyta. Med hökblick skannar man av sina omgivelser.
Ibland ser man för mycket så att man får lyfta fram kikaren eller teleobjektivet för att skärma av omgivningen – för att undvika att ”hjärnan kokar över” och för att bättre kunna koncentrera sig på det man ser. Att kunna iaktta och bedöma, eller fundera på hur man ska fotografera motivet.
Det är väl då många fotografer gör de flesta misstagen, genom att skärma av och att förenkla sina bilder blir det bilder som är för endimensionella.
För många fotografer är detta det första målet i utvecklingen – att hitta ett spännande motiv, att få till en perfekt exponering och att lyckas komponera på ett snyggt och spännande sätt.
Men med tiden ser man ett problem växa sig allt större – de egna bilderna känns livlösa och opersonliga. Dessutom är det bilder som man snabbt tröttnar på. Bilderna blir bekräftelser, mer än kommunicerande bilder.
De duktiga fotograferna har alltid ”något mer” i sina bilder. Deras bilder känns alltid så självklara eller färdiga. De duktiga fotograferna lyckas också med att förmedla sig själva i sina bilder. I bilderna finns ett slags fingeravtryck som gör att man känner igen deras bilder direkt när man ser dem. Hur lyckas man då med detta?
De duktiga fotograferna har inte enbart ett selektivt seende, utan även ett väl utvecklat simultant seende. De har lärt sig att alltid se flera motiv samtidigt. Varje detalj som det selektiva seendet upptäcker placeras även in i ett sammanhang – i ett speciellt ljus och i en unik komposition. De olika detaljerna i bilden berättar något tillsammans.
När man upptäcker något i diket intill bilparkeringen, så ser man även automatiskt på bilarna på parkeringen i bakgrunden. Vilka färger har bilarna, vilka kombinationer av färger finns det mellan bilarna? Hur är ljuset; från vilket håll kommer ljuset?
Det simultana seendet studerar också de olika sätten man kan komponera på för att få kontakt mellan detaljerna i förgrunden och bilarna i bakgrunden? Vilket perspektiv ska man använda för att visa detta och vilket objektiv passar bäst? Vilka bilder kan man göra genom att göra olika kombinationer – journalistiskt, konstnärligt, symboliskt, dokumentärt, provokativt… Saknar bilden ett överraskande inslag?
I processen att skapa sin egen bild faller sedan alla de tekniska och bildmässiga lösningarna helt naturligt på sin plats.
Det finns fotografer som kan välja objektiv, bländaröppning, slutartid, kameravinkel, filter och fotograferingsögonblick med sådan automatisk träffsäkerhet att man ibland undrar om de är synska! Fotografer som alltid hinner tänka på allt oavsett hur snabbt en situation uppstått… I den färdiga bilden finns dessutom även den personliga tolkningen – både ideologiskt, känslomässigt och stilmässigt.
I det att utveckla det simultana seendet skapas den unika fotografen. Den fotografen som alltid verkar göra bilder som berör och engagerar. Bilder som man inte tröttnar på; som alltid känns så självklara eller färdiga…
Jag tittar mycket på bilder från andra fotografer; låter mig beröras och inspireras. Jag kan se hur långt de olika fotograferna har kommit i att utveckla det simultana seendet.
Jag studerar ofta de bästa fotograferna, som exempelvis Henri Cartier-Bresson. I hans olika bilder på folksamlingar i Paris kan man inte annat än imponeras hur han alltid var på rätt plats vid rätt tillfälle. Hans bilder är alltid komplexa berättelser av ”tillfälliga” händelser. Hur lyckades han alltid trycka av i rätt ögonblick?
Kan det vara för att han hade ett exeptionellt välutvecklat simultant seende?
(Trollsländan är fotograferad vid Ålsjön utanför Söderhamn 3 juni 2006. Kameran var Nikon D100 och brännvidden 85mm. Bländare 13 och 1/320 sekund. Inga filter eller multiexponering. Texten har tidigare publicerats)
_______________________________________________________________________________
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 24th, 2011
Posted by
Terje |
Artiklar, Bildtankar |
no comments
(Månenatt, 1993)
Att fotografera nattlandskap på riktigt långa slutartider var och är fortfarande något som är bättre med analog film. Idag är det svårt att få fram vettiga bilder på längre slutartider än 5 minuter med digital kamera. Det blir mycket brus och sällan kan man få fram de spännande färgerna i nattljuset. Däremot behöver man inte tänka på reciprocitetseffekten som de analoga nattfotograferna hela tiden fick tänka på när man skulle räkna fram en rätt exponering.
Att fotografera nattlandskap med måne kan man oftast inte göra på annat sätt än att dubbelexponera. Särskilt om man vill ha fram detaljerna i månskivan. Denna landskapsbild är från 1993 från Brängen utanför Mullsjö, och fotograferad mitt i natten. Det är dessutom en dubbelexponering. Månen fotograferade jag först med 270mm, och landskapet är fotograferat med 135mm direkt därefter. Kameran var Nikon F4. Just nu kommer jag inte ihåg exakt vilken slutartid jag hade på landskapet, men jag tror det var någonstans runt 15-20 minuter. Filmen var Fujichrome Velvia på 50 ISO. Månen fotograferades på 1/30 sekund. Den inskannade digitala filen är nästan identisk med orginaldiabilden.
Bilden har publicerats vid många tillfällen genom åren och jag har visat fram bilden vid ett flertal föreläsningar både digitalt och tidigare även med diaprojektor.
oktober 24th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Skata och måne, 2006)
Helt tillbaka till mina första år som aktiv naturfotograf har jag ansträngt mig att försöka fånga olika fåglar i bild med månen som bakgrund. Ibland direkt, men också ibland genom en dubbelexponering. Ofta kunde jag arbeta med riktigt stora brännvidder för att månen skulle bli riktigt stor i bild. Jag minns så väl hur jag på den analoga tiden ofta arbetade med ett 1000mm spegeltele. Inte alltid det lättaste då spegeltelet hade 11 som ljusstyrka, och filmen jag använde oftast var Kodachrome 25. Svag ljusstyrka och 25 ISO gav då ofta riktigt långa slutartider. Jag har i det analoga arkivet (bilder som ännu inte är inskannade) bilder fotograferade på så långa slutartider som både 1 och 2 sekunder. Stativet var då en förutsättning, och ofta fick jag dessutom använda dubbelstöd för att vara säker på att skärpan skulle bli bra.
Bilden på skatan är av nyare datum. Den är digital och gjord 12 december 2006. Kameran var Nikon D200 och brännvidden var 800mm. Bilden är en dubbelexponering, då månen var på ett annat ställe på himlen än precis bak skatan. Dubbelexponeringen är dock gjord i kameran, och inte i Photoshop i efterhand. Till båda bilderna använde jag bländare 5.6 och 1/1250 sekund.
Jag kommer fortsätta fotografera resten av mitt liv. Jag kommer fortsätta med mitt skapande. Jag kommer fortsätta redovisa vad jag gör och vad jag gjort. Det finns säkert många där ute som inte kommer tro på något hädanefter, med tanke på vad jag gjort med mina manipuleringar. Men detta kan jag inte göra något åt, annat än att fortsätta redovisa.
_______________________________________________________________________________
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 23rd, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Lappuggla och måne, 2009)
En bild från Östansjö utanför Söderhamn i Hälsingland, 14 januari 2009. Lyckades efter ett tag fånga den tillsammans med månen i bakgrunden. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/320 sekund. Inga filter eller multiexponering.
_______________________________________________________________________________
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 23rd, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Två tornseglare, 2006)
Ett motiv jag ofta återkommer till är tornseglare. Särskilt intressant tycker jag det är att arbeta med olika flyktbilder där himlen är en viktig del av kompositionen. För att få fram en speciell helhetskänsla, men också för att förstärka flykten och atmosfären. Denna bild är från 24 juni 2006. Kameran var Samsung Pro 815 och brännvidden 70mm. Bländare 3.2 och 1/1600 sekund. Inga filter eller multiexponering. Bilden är konverterad till svartvitt i Photoshop.
_______________________________________________________________________________
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 23rd, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Smålommen landar, 1996)
Den fotografiska tekniken är viktig! Det har jag påtalat många gånger, i olika artiklar och föreläsningar. Men jag har även missuppfattats mycket; av en eller annan grund sägs det att jag är en motståndare till fototeknik… Kan det bli mer fel?
Däremot aktar jag mig mycket noga med att låta tekniken ta överhanden. Vet ju så innerligt väl att många av mina tekniska specialiteter har jag upptäckt genom ett omfattande bildmässigt experimenterande. Genom misslyckanden har jag hittat många av mina tekniska lösningar.
För mig är bländaröppningen mycket viktig! Jag slarvar aldrig med val av rätt bländare. Den påverkar ju skärpedjupet, vilket är oerhört viktigt i mina bilder. Antingen det nu är litet eller stort. Skärpedjupskontrollen använder jag ständigt för att kontrollera att skärpedjupet blir exakt som jag önskar, och jag kan vara extremt petig – det kan skilja på ett uselt bländarsteg för att få bilden som jag vill ha den. Fast jag kan också avslöja att jag alltmer också vet vilken bländaröppning jag vill ha. Det har med åren satt sig i ryggraden vilken bländaröppning jag önskar.
När det är dags att skaffa in nya objektiv tittar jag mycket på bländaröppningarna – hur är ljusstyrkan, vilken är den största bländaröppningen? Men lika ofta tittar jag även på vilken som är objektivets minsta bländaröppning. Är det bara 16, eller har jag 22 eller kanske rent av 32? Det är ju viktigt med tanke på hur stort skärpedjup objektivet kan ge mig, rent tekniskt. Jag vill gärna ha objektiv som ger mig så stor spännvidd som möjligt. Om det finns möjlighet till halva bländarsteg eller tredjedels bländarsteg betyder mindre – det är sällan att en bildexponering behöver vara så noggrann. Något jag upptäckt genom åren.
För mig är slutartiden inte lika viktig! Den har betydelse enbart om jag fotograferar på frihand, eller att jag arbetar med olika former av rörelsebilder. Sedan påverkar ju givetvis slutartiden också om jag fotograferar om natten, slutartidens längd är ju starkt förknippat med vilket ljus eller vilka färger jag får i bilderna. När jag arbetar analogt, särskilt vid nattfotografering, uppstår dessutom reciprocitetseffekten vilket påverkar både exponering och inte minst vilken färgton jag får i bilderna.
När jag gör rena nattbilder arbetar jag aldrig digitalt, särskilt inte när slutartiderna blir längre än 10 minuter. Det allt ökande digitala bruset gör nattfotografering med en digital kamera till en omöjlighet. Även om jag inte behöver ta hänsyn till reciprocitetseffekten när jag arbetar digitalt, så blir de digitala nattbilderna ren skit! Men det kanske blir bättre framöver, efterhand som det digitala utvecklas?
Något av det jag gillar med de digitala kamerorna är att jag kan ändra ISO-värdet från bild till bild. Inte för att jag ändrar så ofta, men det är bra att ha den möjligheten när det kniper. Särskilt när jag fotograferar djur och fåglar i gryningen eller skymningen, eller i tätt snöfall exempelvis. Ibland behöver jag gå upp till 400 ISO, även om det är sällan… Helst använder jag aldrig mer än 100 ISO, och har jag möjlighet att ställa in kameran på 50 ISO gör jag det. För mig gäller alltid: Så lågt ISO-värde som möjligt!
Är ingen större tillhängare till utvecklingen mot högre och högre ISO-värden. Behöver jag 25 000 ISO? NEJ! Har aldrig behövt och kommer nog aldrig att behöva det heller! Men ge mig gärna ännu lägre ISO-värden, tack! Vad jag gillar sämst med utvecklingen mot allt högre ISO-värden är att man plockar bort de låga värdena. Vart tog 12 och 25 ISO vägen? Och varför blir det allt vanligare att kameror har 200 ISO som lägsta värde?
När ska fotografer upptäcka det att det är för enkelt att bara vrida upp ISO-värdet, att det även kraftigt försämrar färgtonerna och ljuskontrasten? Har vid ett flertal tillfällen varit ute med andra fotografer som klagat på det dåliga ljuset och hela tiden skruvat upp ISO-värdet för att överhuvudtaget kunde göra några bilder. Där de andra valt både 400, 500 och 800 ISO – medan jag utan några problem stannat kvar på 100 ISO. Samma fotografer har sedan undrat hur jag ständigt lyckas få fram färger i mina bilder som de aldrig lyckas med…
Och glöm det med att jag alltid använder långa slutartider när jag fotograferar; jag har många bilder på både 1/4000 och 1/8000 sekund – med 100 ISO!
Med bländaröppningen och slutartiden kontrollerar jag exponeringen. Jag är noga med att få precis den exponering jag önskar! Därför arbetar jag enbart manuellt. Det är mycket sällan att kameran har rätt, ljusmätaren har ju en tendens att påverkas av allt möjligt onödigt… Men jag använder kamerans ljusmätare när den behövs, för att få de utgångslägen jag behöver – för att få kunna avvika precis så mycket som jag behöver.
Idag är det så att jag sällan funderar, utan jag vet oftast hur mycket jag ska avvika – hur mycket jag behöver under- eller överexponera.
Jag arbetar ofta enligt zonsystemet till Ansel Adams. Med kamerans spotmätning väljer jag vilka element som ska ligga i zon 5, det vill säga medelgrått. Oftast mäter jag i de ljusare partierna, dock sällan i riktigt ljusa himlar som jag istället väljer att tona ned med ett avtonat gråfilter.
Detta var lite kring de funderingar jag har till de tekniska detaljerna om bländaröppning, slutartid och ISO-värde. Men jag lovar att återkomma med mer teknisk information i kommande inlägg.
(Bilden ”Smålommen landar” gjorde jag på Knuthöjdsmossen i Västmanland i augusti 1996. Kameran var Nikon FA och brännvidden 400mm. Bilden är analog och gjord med Fujichrome Velvia på 50 ISO. Den digitala inskanningen är nästan identisk med diabilden. Texten har tidigare publicerats)
oktober 21st, 2011
Posted by
Terje |
Artiklar, Bildtankar |
5 comments
(Solnedgång, 2006)
Hittade följande förträffliga engelska citat på Internet (vet tyvärr inte citatets ursprung):
Fact: Haters don’t really hate you. In fact, they hate themselves because you’re a reflection of what they wish to be. Don’t let others bring you down. They’re just jealous of how strong you are for not caring what other people think of you. Be a free spirit, let no one drag you down.
Kvällssolen fotograferade jag 12 september 2006 på Maden i Hälsingland. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 1200mm. Bländare 11 och 1/500 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.
_______________________________________________________________________________
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 19th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Stenskvättor, 2007)
En bild på ett par stenskvättor fotograferad 10 juni 2007 på Fårö, Gotland. Klockan var 21:59.
Kameran var Samsung Pro 815 och brännvidden 260mm. Bländare 4.6 och 1/60 sekund. Inga filter eller multiexponering. Bilden gjorde jag med panoramainställning i kameran. Inga ändringar i Photoshop.
_______________________________________________________________________________
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 19th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Syntes, 1997)
Från början känns allt så naturligt. Så enkelt. Inget krångel. Livet bara är som det är. Dagar kommer och går. Vad kan man annars relatera till? Livet är så självklart. Tiden har ännu inte fått grepp om livet. För det lilla barnet finns inte Tiden som livsbegrepp.
Tiden kommer smygande först när livet har varat ett tag, när barnet blir ungdomligt och revolten börjar pulsera i blodet. För att hitta sig själv och för att få en förklaring till den egna existensen. I detta att ständigt revoltera, att ifrågasätta, bildas individen. Identiteten. Ett ego som växer sig allt starkare. Ingenting i livet är som det ska vara, allt verkar vara fel eller otillräckligt. Ungdomen hittar sina egna svar, för att förbereda sig. Till de kommande kraven…
Tiden som vuxen börjar med högt ställda krav. Det är nu individen ska prövas. Vilken karriär man ska välja, vad man duger till… Om individen verkligen behövs i det stora samhället. Om det finns en plats i helheten.
Med tiden stabiliseras livet, eller åtminstone är det meningen att det ska bli så. Individen etableras som en del av helheten.
Medelåldern kommer i hög hastighet. Risken att åka fast för fortkörning är överhängande, men av liten betydelse. Några böter märks inte i den fulla kistan; med en stabil ekonomi, fast arbete, barnbarn, villa och torp på landet. Livet har äntligen börjat leka och andas högsommar. Hösten kommer när det är dags att hämta in sin frukt. Sedan är det över. Plötsligt för några, segt och smärtsamt för andra.
Ett liv kommer och försvinner. Ett träd växer sig stort och majestätiskt. I ängen är det överbefolkat, med blomstrande skönheter i alla färger och schatteringar. Flugor och fjärilar surrar och fladdrar med ivrig och naiv livsglädje. Fåglar sjunger från buskar och snår. Rådjur och harar skuttar runt mellan tuvor med ätbar gröda. I naturen finns enbart tid för kärleken till livet, för föda och fortplantning.
Naturen lever i nuet, i överflöd och med en livsglädje som enbart varelser utan några tidsbegrepp kan ha. Där finns ingen filosof bland rådjuren, bland maskrosorna eller nyckelpigorna. Livet bara är, det är inget som kommer och går. Tiden finns inte. Livet är för kort och intensivt.
Bland stenarna är det annorlunda. Livet har ett lugnare tempo. Hundra år passerar i samma takt, som en vecka för en fjäril. En hel skog hinner växa upp, från småbuskar till storskog. För att sedan skövlas och bli öppet kalhygge. Stenen får även uppleva att nya buskar planteras och ny storskog växer upp. En ny skog med intensiv fågelsång och myllrande insektsliv. Sedan nytt kalhygge. Tvåhundra år har gått och stenarna har knappt hunnit reagera.
Det är lätt att känna Tidens puls, när jag fotograferar något så bastant som sten. Det är lätt att börja filosofera kring livet. Från födelsen, genom olika livsperioder helt fram till döden. Ibland även vad som sker efter döden. Om vi går in i ett annat liv, en annan dimension eller om allt bara slutar att fungera. Om sinnet lägger av och allt blir svart…
Ett liv kan te sig olika, beroende på vilken art man blivit vald till vid födseln. Om jag får några dagar på jorden som en dagslända, sexton år som en katt eller åttio år som människa.
Kanske får jag åttahundra år som en ek. Utan möjligheter att byta boende, att inte kunna resa till andra platser. Att under alla dessa år vara rotad till samma plats. Inga möjligheter att få nya perspektiv. Människoperspektiv…
Åttahundra år ger ett större perspektiv än vad åttio år som människa kan ge. Digerdöden, tyfus och cancer. Häxbränning, två världskrig och rockmusik. Carl von Linné, August Strindberg och Astrid Lindgren. Romantiken, realismen och modernismen. Hästkärra, ånglok och flygplan. Jorden är rund, jorden är platt och jorden är rund igen… Månraketer, datorer och mobiltelefoner.
Djur och växter som funnits och utrotats. Nya arter som invandrat eller inplanterats. Några har stannat kvar, andra har försvunnit igen efter bara hundratalet år.
I sin ungdom växte eken kanske mitt inne i en storvuxen edellövskog. Sedan blev skogen skövlad och eken fick ensam titta ut över ett livligt och levande kulturlandskap. Åren gick, staden kom närmare, stora hus blev grannar. En asfalterad väg dök upp från ingenstans och trampade på ekens rötter.
Idag är eken ett klätterträd på en lekplats. Där kattugglan tidigare hade sin bohåla finns nu en risig trädkoja…
Under åttahundra år kan mycket ske. Även för en ek som inte förflyttat sig det minsta. Eken har inte kunnat byta ut sin omgivning. I stället har omgivningen ändrats genom åren. Tiden har ändrat eken.
Ändå blev eken enbart åttahundra år. Det är ingen ålder att prata om. Om man är sten vill säga.
En fotograf kommer från ingenstans… Plockar fram något modernt och främmande – en kamera. Under 1/125 sekund fångas ett ögonblick. Ett gyllene ögonblick. Det ögonblicket som fångar Tiden. I en bild där man ser hur stenen andas, där vi kan lyssna på stenens livshistoria.
En bild skapas, under ett gyllene ögonblick. 1/125 sekund blir till ett fotografi som får leva i hundra år. Så länge det får vara beständigt och stå emot Tidens tand. Sedan är det borta.
Stenen behöver bilden. Stenen behöver fotografiets hundra år för att berätta sin livshistoria. Att berätta om en orolig barndom bland dinosaurier och förödande kometattacker. Om hur stenen blev upptäckt som individ i sin ungdom; att under bronsåldern bli hittad inne i storskogen och få sin plats som en del av helheten ute på det monumentala gravfältet.
Stenen kan också berätta om den spännande vikingatiden och om ekens födelse… Stenen kan också berätta att nya stenar föds varje år. När levande materia förstenas, när lavan från en vulkan stelnar…
Ett fotografi. Fångat under ett gyllene ögonblick. Det ögonblicket då Tiden kunde hitta möjligheten att få berätta sin historia. En historia som kräver lyssnare under två människoliv. Sedan är fotografiet urblekt och borta… Men kanske en ny lyhörd bildskapare kan upptäcka stenen igen i framtiden…
Du måste kunna känna stenens själ. Se strukturen, benstommen, bergarten… Du måste kunna höra när stenen gråter; om sår från barndomen som fortfarande finns kvar. I texturen, i den skrovliga ytan med alla sina ärr…
I stenen finns många svar, om livet och om Tiden. Om perspektivet i en större skala… Om att det stora och det lilla har samma betydelse. Samma uppbyggnad, samma grund. Samma utveckling och samma slut.
Tro inte att stenen är livlöst stel. Även stenen pulserar, den andas. Och stenens hjärta slår taktfast, men så långsamt att ett åttioårigt människoliv hamnar mellan två hjärtslag…
Om två miljarder år är allt borta. Även stenen…
(Texten finns som eget kapitel i boken ”Min plats i ljuset”. Bilden som illustrerar är analog och en inskannad diabild. Bilden gjordes vid Josefinelust, Kullaberg i Skåne. Året var 1997. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 28mm. Bilden gjordes i skymningen i ett skuggigt parti för att förstärka de blå tonerna. Den digitala inskanningen är nästan identisk med diabilden.)
oktober 19th, 2011
Posted by
Terje |
Artiklar, Bildtankar |
3 comments
(Tornseglare, 2006)
(Det gyllene mötet, 2007)
Det är svårt att bli av med stämplar. Jag har fått några sådana genom åren, varav några är rejält envisa sedan flera år tillbaka. Mest tänker jag då på alla mina ”oskarpa” bilder. Gör du inga skarpa bilder Terje?
Jag har många gånger haft föreläsningar där 80 % av bilderna varit synnerligen skarpa, men trots det fått flera kommentarer efteråt som handlar om varför jag gör så många ”oskarpa” bilder. Det verkar inte spela någon roll att de flesta bilderna är så skarpa att de nästan sticker i ögonen…
Ibland kan jag undra vad detta beror på. Har man väl profilerat sig med att med stor förtjusning presentera många ”oskarpa” bilder – då får man väl skylla sig själv, eller?
Kan det bero på att de ”oskarpa” bilderna appellerar mer än de skarpa, är det så att de har ett starkare visuellt uttryck? Eller är det rent av så att de ”oskarpa” bilderna provocerar mer än de skarpa och därför sticker ut ur mängden?
Många ser heller inte skillnad på oskärpa och oskärpa… Vad är rörelseoskärpa? Hur uppfattas den oskarpa bakgrunden med ett kort skärpedjup? Vari ligger den fotografiska bildens tydlighet; i skärpan på huvudmotivet eller i totalskärpan över hela bilden? Kan även ett mjukt ljus i gryningen eller skymningen, eller i tät dimma, också uppfattas som någon form av oskärpa? Särskilt för den oinvigde som nästan undantagslöst fotograferar mitt på dagen i skarpt solsken med blå himmel.
Tittar genom min bildskörd från de senaste åren. Skärpan dominerar fullständigt! Huvudmotiven är skarpa enligt den allmänna normen och även ytterst tydliga för den som tittar på bilden. Rörelseoskärpa och softad omgivning med kort skärpedjup täcker ungefär 30 % av de senaste årens bildskörd. Resten av mina bilder är alltså synnerligen skarpa. Kanske inte det som förväntas av en välprofilerad ”sudd-å-skakfotograf”…
Vad gäller rörelseoskärpa är fotografkåren delad; många är allergiska medan andra jublar. Rörelseoskärpan ses bland många som nymodig och annorlunda, bland andra som en modegrej och ett krampaktigt försök att bli mer konstnärlig. Fast så där nytt är det egentligen inte…
Redan för femtio år sedan publicerade tidningen Life långa bildreportage från fotografen Ernst Haas; bilder på tjurfäktning och rodeos med en extremt målerisk och nästan abstrakt rörelseoskärpa. Hans bilder väckte stor förtjusning och Haas ansågs som nyskapande och en pionjär som tog stillbildsfotografin in i en helt ny riktning. Idag anses Ernst Haas vara en av de mest betydelsefulla fotograferna i fotohistorien och kanske den viktigaste inspiratören för den moderna fotografin.
Ernst Haas beskrev sitt koncept kring rörelseoskärpan inför hans stora utställning på The Museum of Modern Art i New York i 1962 så här: ”To express dynamic motion through a static moment became for me limited and unsatisfactory. The basic idea was to liberate myself from this old concept and arrive at an image in which the spectator could feel the beauty of a fourth dimension, which lies much more between moments than within a moment. In music one remembers never one tone, but a melody, a theme, a movement. In dance, never a movement, but again the beauty of a movement in time and space.”
Många fotografer får också kritik för att de genom rörelseoskärpan försöker härma annan bildkonst, såsom måleriet. Vilket är ett grovt missförstånd! Med rörelseoskärpan försöker man återskapa känslan för rörelse på ett sätt som stillbildsfotografin är ensam om att kunna visa. Låt vara att man ibland använder rörelseoskärpan för att förstärka en målerisk effekt, så är den måleriska effekten inte där för att man ska tro att man tittar på en målning. Det är fortfarande ett fotografi – och ingenting annat!
Många fotografer använder idag rörelseoskärpan som ett sätt att bli mer ”konstnärliga”, men detta tyder på ett endimensionellt konstnärligt tänkande. Att göra en konstnärlig fotografisk bild är ju inte så enkelt som att ”ruska lite” med kameran… Men rörelseoskärpan är däremot ett lika typiskt fotografiskt uttryckssätt som den frysta rörelsen, även inom den fotografiska konsten. Det får vi inte glömma!
Den breda massan är däremot nästan fullständigt överens; den fotografiska rörelseoskärpan är fascinerande och uppseendeväckande. Den ”sticker ut” och den förmedlar en annan verklighet än den frysta eller skarpa. Och den verklighetsförankrade fotografiska bilden får även en större möjlighet att förmedla livets övriga dimensioner; som drömmen, fantasin och den svårdefinierade känslan.
Väljer att illustrera med två synnerligen helt olika bilder; bilden på tornseglaren i flykt är fotograferad med Nikon D100 på bländare 22 och 1/20 sekund slutartid. Rådjuren är fotograferad med Nikon D200 på bländare 2.8 och 1/1250 sekund slutartid. Båda bilderna är fotograferade med 400mm. Tornseglaren är från 24 juni 2006 och rådjuren från 4 april 2007. Inga filter eller multiexponeringar. Inget har lagts till eller tagits bort i Photoshop i efterhand. Båda bildernas orginalfiler finns tillgängliga för att granskas (se under).
Texten har tidigare varit publicerad.
________________________________________________________________________________
I varje inlägg i bloggen kommer jag erbjuda följande
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 16th, 2011
Posted by
Terje |
Artiklar, Bildtankar |
no comments
(Gråsiska och domherre, 2006)
Just nu erbjuder jag två kursformer för alla som är intresserade. Den ena är ”Heldag med Terje” och det andra är ett personligt mentorskap. Jag har en heldag inbokad nu på lördag och jag håller på att göra klart detaljerna inför ett mentorskap.
Heldag med Terje
Här finns möjligheten att under en heldag boka in en personlig kurs/handledning för en person. Heldagen pågår här i Mullsjö. Dagen planeras in i detalj tillsammans med den intresserade. Vi börjar dagen när deltagaren önskar och avslutar dagen också när deltagaren önskar. Dagens innehåll planeras helt efter vad deltagaren önskar lära sig, detaljer kring detta gör vi över telefon och/eller mejl. Det kan vara fotografering av särskilda motiv, det kan vara praktiska genomgångar kring kamerateknik, bildkomposition, konstnärligt uttryck eller vad nu deltagaren önskar fokusera kring. Sedan 2004 har jag haft drygt 40 personer som haft sådana heldagar. Några av de som hittills haft sådana heldagar har fokuserat kring olika naturmotiv, andra kring det att öva upp ett visuellt seende. Det finns även de som använt dagen för bilddiskussion där jag kommenterat och gett råd kring deltagarnas egna bilder. Heldagen är alltså helt öppen att fyllas med det som deltagaren önskar. Kompendium lämnas personligen till samtliga deltagare. Priset för en heldag är 2900 kronor. Bokning av en heldag kan göras året om, när som helst. Alla som bokar in en heldag senast 30 november 2011 (datumet för heldagen kan vara längre fram) får boken ”Min plats i ljuset”, personligt signerad om så önskas. Är du intresserad kan du kontakta mig på tlf 070-3054105 eller skicka mejl till terje.helleso@gmail.com
Mentorskap
Jag kan även erbjuda att vara personlig mentor för en intresserad deltagare. Här gör vi upp kring detaljerna direkt över telefon eller mejl; kring omfattning och tidsperiod. Möjligheten är givetvis att ha mig som mentor på obestämd tid där vi gör upp detaljer efterhand. Som mentor finns jag tillgänglig över mejl eller telefon och kan göra analyser av deltagarens bilder och även ge nödvändiga uppgifter att lösa. Denna kurs är en onlinekurs i första hand, men under perioden kommer det även vara möjligt med ett antal personliga möten. Priset för ett mentorskap varierar, dock är 1000 kronor i månaden ett minimum. Kursintyg lämnas. Bokning av en heldag kan göras året om, när som helst. Alla som bokar in ett mentorskap som pågår i minst sex månader senast 30 november (starten kan vara längre fram) får boken ”Min plats i ljuset”, personligt signerad om så önskas. Är du intresserad kan du kontakta mig på tlf 070-3054105 eller skicka mejl till terje.helleso@gmail.com
Jag var ledare för min första fotokurs redan 1981 hemma i Bergen. Sedan dess har jag haft drygt 12 000 olika kursdeltagare på olika former för kurser. Jag har haft fotokurser på en lång rad olika ställen som bland annat Irland, Island, Norge, Danmark och Finland. I Sverige har jag bland annat haft kurser i Grövelsjön, Skåne och här i Mullsjö.
Bilden som illustrerar här visar en gråsiska och en domherre. Fotograferad 16 februari 2006, och den ingår i boken ”Året”. Platsen är Hinsåsen utanför Söderhamn. Kameran var Nikon D100 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/640 sekund slutartid. Inga filter eller multiexponering.
________________________________________________________________________________
I varje inlägg i bloggen kommer jag erbjuda följande
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 12th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar, Fotokurser |
no comments
(Trollslända, 2006)
Bilden på trollsländan fotograferades 7 augusti 2006 och ingår i boken ”Året”. Den fotograferades med Nikon D100 och 48mm. Bländare 4.5 och 1/400 sekund. Som vanligt kan ni inte utläsa exif från den publicerade bilden här i bloggen, men orginalfilen finns som vanligt tillgänglig för granskning (se under). Inga filter eller multiexponering.
________________________________________________________________________________
I varje inlägg i bloggen kommer jag erbjuda följande
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 10th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Räv, 2009)
Jag styr verkligen inte över mitt problem längre… Med tanke på allt som sagts om mig i allt detta. Att reda ut allt går inte. Jag kan enbart ta hand om mig själv och min familj. Mina närmaste vänner. Det spelar heller ingen roll vad jag skriver eller säger, allt vänds på och så blir det ännu mer fel.
Jag läser inga forum och alla de spekulationer som där finns om mig. Men jag får höra från andra. Jag har ingen koll alls på allt som sagts eller skrivits om mig, även om jag fått höra om en liten del av det. ”En gång lögnare, alltid lögnare”. Jag är en fullfjädrad mytoman, jag är en farlig psykopat, jag är en sjuklig narcissist. Jag är skattefifflare, ekonomisk brottsling, bedragare. Jag är en sektledare, och samtliga som gett eller ger mig stöd i allt detta är hjärntvättade sektmedlemmar. Jag manipulerar hela tiden – ett begrepp som använts mer eller mindre som ett mantra i allt detta. Därför blir det så att det bästa jag kan göra är att försvinna, helst skjuta mig som vissa kommentarer varit – och det spelar absolut ingen roll vad jag gör – så är alla under manipulation från mig för att alla givetvis då ska sluta lyssna.
Jag har fått veta att jag har 3000 kursdeltagare per år. Helt otroligt, tänk om det varit så väl. Med 20 deltagare i snitt per kurs, så borde jag givetvis haft tid med att ha 150 sådana kurser per år. Eller att jag dragit in runt 42 miljoner kronor på mina olika fotokurser. Att jag har gömt undan min förmögenhet hos olika familjemedlemmar i Norge. Eller att företaget skulle stått i min dotters namn. Eller att Söderhamns kommun köpt manipulerade bilder för 740 000 kronor…
Och att jag skulle ha manipulerat mina bilder under alla år jag fotograferat. Alltså även på den analoga tiden.
Sedan alla dessa fantastiska rykten som sprids om mig… De mest fantastiska! Jag har fått veta att jag bott i 15 kommuner i Sverige, att jag lurat 700 000 kronor från Mullsjö kommun – eller att alla mina berättelser till olika av mina bilder är så otroligt fantastiska att jag bara hållit på med lögner, lögner och lögner.
Visste ni att jag hade en stor egendom här i Mullsjö? Det visste inte jag…
Jag undrar hur många som kan särskilja mellan spekulationer och rykten – och vad som är sanna faktan?
Många har gjort allt de kunnat, och vissa försöker fortfarande med ljus och lykta att gräva fram ännu mer skit. Allt för att förstärka en gärningsmannaprofil på mig som person. För att sänka mig fullständigt, för att säkerställa att jag försvinner helt och hållet. Det finns till och med de som vill att jag ska sluta erbjuda expertgranskning av de bilder jag publicerar i bloggen – för att det är patetiskt! Jag är patetisk när jag vill redovisa, när jag vill visa fram bilder som ifrågasatts på olika sätt – för att visa att bilderna är äkta.
Jag går tyvärr inte att sänka ännu mer. Jag kommer ha kvar min blogg. Jag har en kurs nu på lördag. Jag blir mentor till några fotografer närmaste tiden. Jag har fått erbjudanden om olika fotoutställningar. Jag har fått förfrågan om föreläsningar. Men jag vet heller inte hur framtiden kommer bli. Jag tar en dag i taget.
Jag kommer ta en paus här i bloggen för att samla tankarna, men också för att fokusera på annat.
Räven fotograferade jag i närheten av Bjurbäck utanför Mullsjö, 16 oktober 2009. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/250 sekund slutartid. Det regnade. Inga filter eller multiexponering.
________________________________________________________________________________
I varje inlägg i bloggen kommer jag erbjuda följande
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 9th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
2 comments
(Independence Day, 2006)
Har precis skrivit en ny dikt. Det börjar bli ett tag sedan förra gången.
Utanför…
känslan av att inte bli insläppt i stugvärmen
- eller
känslan av en sval och frisk vårvind utomhus
Innanför…
känslan av att man tillhör gemenskapen
- eller
känslan av ett instängt och kvalmigt skvaller
I dörröppningen…
känslan av att man vill vara sig själv
- eller
känslan av att man inte vågar vara sig själv
Bilden ”Independence Day” fotograferade jag i april 2006 vid Brahehus i Småland. Bilden är gjord med Samsung Pro 815 och brännvidden 90mm. Bländare 3.2 och 1/500 sekund. Inga filter eller multiexponering. Fotograferad inifrån restaurangen med lampor som speglas i fönstret. Konverterad till svartvitt i Photoshop.
________________________________________________________________________________
I varje inlägg i bloggen kommer jag erbjuda följande
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 8th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
2 comments
(Nässelfjäril, 2007)
I allt detta som skett senaste månaden så vill jag passa på att tacka samtliga som gett sitt stöd; på sms, mejl, telefon och som kommentarer/meddelanden på Facebook (innan jag avregistrerade min profil). Jag går systematiskt genom samtliga och kommer tacka personligen till samtliga. För närvarande har jag 341 obesvarade och stödjande mejl som jag kommer svara personligen och tacka. Flera av er som gett mig stöd är fotografer som jag ser upp till och som också är viktiga förebilder för mig. Ni som gett stöd i allt detta har verkligen haft en enorm betydelse för mig. Så innan jag hinner tacka personligen så vill jag iallafall tacka så jättemycket här i bloggen.
Bilden på nässelfjärilen fotograferade jag i maj 2007. Kameran var D100 och brännvidden 11mm. Bländare 22 och 1/200 sekund. Inga filter eller annat ”konstigt”. Fjärilen flaxade innanför fönstret i en lada, och efter att jag hade gjort bilden så släppte jag ut den ur ladan.
________________________________________________________________________________
I varje inlägg i bloggen kommer jag erbjuda följande
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 8th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Grönfinkar, 2007)
En bild fotograferad i februari 2007 vid Fridsbacka utanför Söderhamn i Hälsingland. Jag använde Nikon D200, 400mm, bländare 2.8 och 1/4000 sekund. Bilden ingår i ett större bildprojekt på småfåglar kring en fågelmatning som jag hade under vintern 2007 och även vintern 2008.
________________________________________________________________________________
I varje inlägg i bloggen kommer jag erbjuda följande
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 8th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Kajor och regnbåge, 2010)
”Det språk som vanligen används vid bedömningen av fotografier är ytterst torftigt. Ibland parasiterar det på måleriets vokabulär: komposition, ljus och så vidare. Oftare består det av den luddigaste sortens omdömen, som när fotografier beröms för att vara subtila eller intressanta eller starka eller sammansatta eller enkla, eller – ett favorituttryck – bedrägligt enkla. Att språket är torftigt beror inte på någon slump: t.ex. avsaknaden av en bred fotokritisk tradition. Det är något som är inbyggt i fotografin som sådan, närhelst den betraktas som en konst. Fotografin förutsätter en föreställningsprocess och en vädjan till smaken som är helt olik den som gäller måleriet (åtminstone sådant det traditionellt uppfattas). Skillnaden mellan ett bra och ett dåligt fotografi är faktiskt inte alls densamma som skillnaden mellan en bra och en dålig målning.” (Susan Sontag)
Fortfarande vet jag inte hur min morgondag kommer se ut. Ena dagen är jag uppåt och full av tillförsikt, nästa dag är jag nere igen. Vet ej vilken fotograf jag kommer bli, om jag ens kommer fortsätta som fotograf. Logiken säger mig att jag inte har något val – en gång fotograf, alltid fotograf! Fotograf är ju heller inget man blir, det är något man är. Det finns många därute som säkerligen vill att jag ska försvinna, men det finns riktigt många som vill att jag ska fortsätta och att jag behövs. Men innerst inne måste jag ju göra mina egna val, givetvis. Kommer jag att göra en totalförändring och bli fullständigt dokumentär och avbildande i mitt fotograferande framöver? Kommer jag överge det digitala och bli helt analog igen? Kommer jag börja fotografera i RAW, och inte som hittills enbart i J-PEG? Hur kommer jag ställa mig till manipulation framöver, då särskilt efterbearbetning i Photoshop? Många är mina frågor, och jag har ännu inga svar.
I mellantiden kommer jag fortsätta läsa klart boken ”Om fotografi” av Susan Sontag, en bok som jag tycker ger mig viktiga tankeställningar och på något sätt också stärker mina fotografiska tankar. I mellantiden kommer jag också fortsätta visa fram bilder, där samtliga bilder på olika sätt blivit misstänkta för att vara manipulerade i datorn. Vilket de givetvis inte är, då orginalfilerna hela tiden finns tillgängliga för att granskas. Som denna bild på två kajor i flykt, fotograferade från min balkong, precis när de passerade regnbågen. Kameran var Pentax K20D, brännvidden var 250mm, bländaren 6.3 och slutartiden 1/320 sekund. Inga filter, ingen multiexponering.
________________________________________________________________________________
I varje inlägg i bloggen kommer jag erbjuda följande
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 7th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Nyfiken, 2005)
En bild från augusti 2005. Bilden är publicerad i boken ”Min plats i ljuset” som huvudsakligen innehåller analoga bilder (se teknisk information till bilderna längst bak i boken). Bilden visar den vilda räven Rasmus som jag fick god kontakt med, men som slutade tragiskt med att han blev dödad i trafiken drygt en vecka efter att jag gjorde denna bild. Bilden är digital och gjord med Nikon D100 och en brännvidd på 85mm. Bländare 4.5 och 1/15 sekund. Bilden konverterades till svartvitt i Photoshop.
________________________________________________________________________________
I varje inlägg i bloggen kommer jag erbjuda följande
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 6th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Korpar och troll, 2007)
”För att kunna ta en bra bild måste man redan se den, enligt ett vanligt påstående. Det vill säga, bilden måste finnas i fotografens huvud i eller innan det ögonblick negativet exponeras. De som rättfärdigar fotografin har för det mesta inte kunnat vidgå att ströskottmetoden kan ge ett helt tillfredställande resultat, speciellt om den används av någon med erfarenhet. Men trots att de ogärna vill säga det har de flesta fotografer alltid – och av goda skäl – haft en nästan vidskeplig tilltro till den lyckliga slumpen”. (Susan Sontag)
Jag vill också passa på att säga att samtliga bilder som illustrerar mina blogginlägg sedan nystarten har blivit ifrågasatta för sin fotografiska äkthet (med undantag för inlägget om Snusen). Många har trott att dessa bilder är förändrade i datorn (eller klippta-och-klistrade). Att jag nu erbjuder möjligheten att granska orginalfilerna är för att man ska kunna se om så är fallet.
________________________________________________________________________________
I varje inlägg i bloggen kommer jag erbjuda följande
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 5th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Skogens ögon, 2006)
”Ett fotografi är en hemlighet om en hemlighet. Ju mer det säger en desto mindre vet man. Trots illusionen att det ger förståelse inbjuder seendet via fotografier egentligen till en förvärvsrelation till världen som livnär den estetiska medvetenheten och gynnar ett känslomässigt fjärmande.” (Diane Arbus)
________________________________________________________________________________
I varje inlägg i bloggen kommer jag erbjuda följande
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 4th, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
(Silvertärna i solnedgången, 2007)
1973 skrev den amerikanska författaren Susan Sontag en av de viktigaste böckerna om fotografi som någonsin skrivits. Här skriver hon om fenomenet ”fotografi” och hur detta har påverkat bilden av vår värld och även hur vi ser på konsten. Bokens orginaltitel var ”On Photography” och den kom ut på svenska 1981 med titeln ”Om fotografi”. Under ett flertal av de fotokurser jag haft upp genom åren så har jag ofta hänvisat till just denna bok, för att vi fotografer ska kunna få en så bra helhetsbild som möjligt kring fotografifenomenet; både som bildbetraktare och som fotografer själva.
I kapitlet ”Den heroiska synen” på sida 102-103 skriver hon:
Att fotografier ofta beröms för att de är oförställda, ärliga, tyder på att de flesta fotografier naturligtvis inte är det. Ett decennium efter det att Fox Talbots negativa-positiva metod hade börjat ersätta dagerrotypin (den första användbara fotografiska processen) vid 1840-talets mitt uppfann en tysk fotograf den första tekniken för retuschering av negativet. Hans två versioner av samma porträtt – det ena retuscherat, det andra inte – väckte åskådarnas häpnad vid Exposition Universelle i Paris 1855 (den andra världsutställningen, och den första med en fotografisk avdelning). Nyheten att kameran kunde ljuga gjorde att det blev betydligt populärare att låta sig fotograferas.
Lögnens konsekvenser måste vara mer avgörande för fotografin än de någonsin kan vara för måleriet, eftersom de platta, vanligen rektangulära avbilder som fotografier är utger sig för att vara sanna på ett vis som målningar aldrig kan göra. En förfalskad målning (som falskeligen tillskrivs en viss upphovsman) falsifierar konsthistorien. Ett förfalskat fotografi (som retuscherats eller manipulerats eller vars bildtext är falsk) falsifierar verkligheten. Fotografins historia skulle kunna sammanfattas som kampen mellan två olika imperativ: förskönande, vilket härrör från finkonsten, och sanningssägande, vilket inte enbart mäts enligt en uppfattning om värderingsfri sanning, ett arv från naturvetenskaperna, övertaget från 1800-talets litterära förebilder och från den (då) nya oberoende journalistiken.
Susan Sontag – Om fotografi
P A Norstedt och Söners förlag, Stockholm 1981
ISBN: 91-1-803341-5
________________________________________________________________________________
I varje inlägg i bloggen kommer jag erbjuda följande
EXPERTGRANSKNING AV BILDENS ORGINALFIL
Bilden som publiceras i detta inlägg finns tillgänglig att skickas som orginalfil över mejl. Om du som anser dig kunna göra sådana säkra bedömningar är du välkommen att skicka mig ett mejl till terje.helleso@gmail.com. Märk mejlet med ”granskning av orginalfil” och sedan vilken bild det gäller. Du måste även ange ditt riktiga namn, adress och andra kontaktuppgifter. Sedan måste du lova att bilden inte sprids på något sätt på internet och att du heller inte får skicka/mejla bilden vidare till annan eller andra personer. Du förpliktigar dig också att komma med skriftligt expertutlåtande, som jag sedan publicerar här under tillsammans med ditt namn.
Expertutlåtande:
Ännu inget inkommet.
Min kommentar till expertutlåtandet:
Ännu ingen.
oktober 3rd, 2011
Posted by
Terje |
Bildtankar |
no comments
